Grattis Anja!

Grattis Anja till VM-bronset och tack för underhållningen!

Faran över, trodde jag...

Jag hade nästan, blåst faran över, när jag igår hittade ännu en skorv. Snabbt som ögat tog jag hand om den med en stor bit hushållspapper och spolade ner den i toan. På nått sätt trodde jag väl att om jag var snabb nog skulle den kanske inte räknas.

Men så i morse hittade jag ytterligare en och den här gången hade jag närvaro nog att fånga in den i en burk. En vän berättade att skadedjursföretaget gärna vill ha ett exemplar av djuret för att kunna artbestämma det. Sagt och gjort skorven är i glasburken och nu ska den bara transporteras till Anticimex på ett lämpligt sätt.

Jag tejpade igen burken med lite silvertejp för att vara på den säkra sidan.

Skorven ser du som en mörk skugga högst upp.

Tre månader sedan sist

Det är snart tre månader sedan vi var till stugan på ön. I tre hela månader har den stått där mörk, kall och alldeles ensam. Ingen har skottat snön från uppfarten, tänt lyktorna på bron, eldat i spisen eller kokat kaffe i perkulatorn.

På torsdag tar vi båten över till ön igen. Jag ser fram emot sovmorgon, promenader på stranden, långkok, sockerkaksbak, läsning framför brasan, vedhuggning och The Wire-maraton.

Vill till fjällen

Jag vill till fjällen. Komma från stan några dagar, åka lite skidor och få frisk luft. Jag vill dricka varm choklad, äta gulasch till lunch och ta en bastu efter en dag i backen. Jag vill vara borta en långhelg, inte åka alltför långt, bo schyst (gärna på hotell) och inte betala en förmögenhet. Men efter att ha surfat runt på diverse skidställen (Idre, Sälen, Funäsfjällen, Romme och Gesunda) har jag helt tappat lusten. Det enda som finns är antingen sunkiga stugor långt från backen, stugor för 10-18 personer eller dubbelrum på högfjällshotell och allt för hiskeliga summor. Jag vill inte betala mer för en långhelg vid någon svensk kulle än vad jag skulle betala för en vecka i Alperna. Gaaaahhh!

Varför är det så långt till fjällstugan?

Westminister Bridge

En helgresa gör så mycket. Det behövs så lite. Några timmars flight, en kaffelatte på tjockmjölk (ja, då är det verkligen fest), ett fint hotell, gångavstånd till Selfridges och trevligt sällskap. Trots att jag nu varit hemma i några dagar går jag fortfarande omkring och njuter. Känslan av frihet och semester dröjer sig kvar fast jag har packat upp min shopping, smakat på teet från Fortum & Mason och nästan ätit upp hela pojkvännens obligatoriska flygplatsköpta Toblerone.

Att skriva som en journalist.

Igår skulle vi lära oss att skriva en tidningsnotis på Poppiuskursen.

-Max fyra meningar och det viktigast först säger läraren strängt. Ni får 30 minuter på er.

Jag antecknar och försöker komma ihåg. Alltid det viktigaste först. Fyra meningar. 30 minuter. Det viktigaste först.

Sen försöker jag desperat bestämma mig för vad i texten som är det viktigaste. Jag svettas lite och sneglar på mina kurskompisar som alla skriver febrilt. Fasen, vad är det viktigaste? Jag stirrar på texten och drabbas av prestationsångest. Jag kan inte hitta något viktigt alls.

Apropå UK

Jag vill, jag vill, jag vill se Colin Firth och Helena Bonhamn Carter i The King's Speech. Jag gillar UK, jag gillar kostymfilm, jag gillar Colin Firth och den är nominerad till tolv Oscars. Kan det bli bättre?