They call me Sherlock

Jag funderar rätt mycket. En sak som jag grunnat en del på är hur Formel 1-förarna får med sig sina bilar när det reser till tävlingar i exempelvis Japan eller Brasilien? Bilarna är ju stora, plåtiga och fyllda med bensin. De kan ju omöjligt gå igenom säkerhetskontrollen. En annan sak som ger mig huvudbryderi är hur kan det komma sig att min nya astmamedicin kan ge biverkningar såsom astma? Hur tänkte dom där?

Men ibland får man svar när man minst anar det. I lägenheten mitt emot oss har ingen bott sedan vi flyttade in. Persiennerna har varit neddragna och inte en enda gång har ett fönster eller balkongdörren varit öppen. Det är rätt trångt mellan husen här på ön så man har bra koll. Jag har undrat varför ingen har synats till. Har lägenheten varit till salu? Men varför har ingen köpt den? Men helt plötsligt för några veckor sedan stod balkongdörren öppen. Några dagar senare fanns det balkongmöbler på balkongen, gardiner i fönstren och persiennerna var uppdragna. Någon hade flyttat in. Idag när jag körde mitt konditionspass på gymmet (60 min på Cross-trainern, jag känner mig rätt duktig) fick jag svar. En kille som gör miljoner sit-ups på balansbollen visste och berättade för en annan kille som lyfte vikter. Det är nämligen ett par som numer bor utanför San Fransisco och som köpte lägenheten för att ha någonstans att bo när de är i Stockholm och hälsar på vänner. De har tydligen bott i en annan lägenhet på ön tidigare men tyckte den var för liten. Så nu har de en trea. Som övernattningslägenhet. Ja, det är skönt att slippa leva i ovisshet.

Och ja, jag fattar att Formel 1-bilarna nog får åka något slags fraktflyg och att min astmamedicin inte är annat än placebo. Men sen undrar jag om turkarna verkligen kan ro hem det här?

Ingen uppföljare, tack!

Nu har jag sett den. Sex and the City-filmen. Vilken härligt underbar film. Jag gillade allt. New York-miljöerna, kläderna, väskorna, skorna men framförallt den kvicka dialogen. Det var precis på the good old days. Nu vill jag bara till frissan och fixa håret mörkbrunt igen. Men snyggast var ändå Samantha. Livet i LA har gjort henne gott.

Nu vill jag bara se den igen. Jag läste i nån tidning (vilken tidning har inte skrivit om filmen den senaste veckan?) att det redan är klart med en uppföljare. Jag känner mig tveksam. Går det verkligen att fortsätta hur länge som helst? Visst, jag vill ha mer men inte till vilket pris som helst. Nej, låt nu SATC vara. Så att vi kan frossa i gamla avsnitt och mysa när filmen kommer på DVD utan att slippa oroa oss för att Big ska lämna Carrie.

För er som vill ha mer: http://www.hbo.com/city/

Lycka är

Lycka är:

• Ännu en långhelg
• Pripps blå lik midsommar i skärgården
• Sovmorgon
• Lång frukost tillsammans med pojkvännen och DN
• En och en halv vecka kvar till semester
• Ett skönt träningspass eller snarare känslan efteråt
• Ben & Jerrys glass Caramel Chew Chew

Här kommer några bilder från midsommarfirandet på Orrön.

Röjsågs-Boven ser till att det blir fästingfritt ner till bryggan

Sillunch

Efter bastun och innan middagen softar vi alla i kvällssolen.

Grillad entrecote och quinoasallad med varma tomater till middag.

Sillunch, grillat och pavlova med jordgubbar. Kan det bli mer midsommar?

Dagen innan midsommar var vi ute och seglade med några från jobbet.
Tom en bryggseglare som jag tycker att det var skoj.

A close to a lion experience

Kolmården en söndag i juni. "Vilda" djur, vilda barn och massor av föräldrar med något vilt i blicken. Tur att det finns glass, korv och läsk i mängder. Pojkvännen och jag, svärfar, svägerska med man och barn steg upp tidigt, packade gofika för pick-nick och styrde kosan mot Norrköping, Kolmården och "Vilda djur. På riktigt" som de utlovar på hemsidan.

Och nog fick vi se dem, de vilda djuren. Jag gillar lejonen, björnarna och tigrarna mest. Kanske för att de är farligast och jag sitter tryggt i min bil eller bakom en glasruta utan att ett enda hår kröks på mitt huvud. http://www.kolmarden.com/

Pojkvännens systerdotter gillar också tigrar.

Sekunden efter försöker hannen göra lejonbebisar med honan.
Tyvärr fick jag inte det på bild. Men visst ser han lite sugen ut?

Dolly är långt ifrån cheap!

"It cost a lot of money to look this cheap!" Men Dolly är långt ifrån cheap. Hon är fantastisk! Otroligt rolig, begåvad och framförallt en riktigt underhållare eller entertainer som låter mer show biz. Dressutom spelar hon säkert 8-10 instrument och sjunger gudomligt. Förutom hittar som 9-5, Here you come again, Island in the Stream och Jolene sjöng hon Little Sparow så att jag fick ståpäls. Vi satt på Stadions solsida och slapp frysa i fredagskvällens lite kyliga luft. Bland gotlänningar, midjeväskor, svenska kabojsare, rosa cowboy-hattar och irriterade östermalmsdamer. Aldrig har väl publiken varit så blandad. Vi drack 3,5 öl, såg de amerikanska flaggorna vaja och måsarna äta matrester samtidigt som Dolly, liten som en prick, skrattade och underhöll i sin jätteperuk. Den syntes i alla fall. En härlig kväll som avslutades med lite vin på Undici. För de som gick vidare hände det betydligt mer spännande saker. Men det får ni läsa om på någon annan blogg, någon annanstans. Ett tips är att kolla in Malin i backen!

Och Anja, hoppas bullarna blev goda!

Redo för country

Jag har lagt håret på rullar, strukit min rutiga blus och målat naglarna i takt till Jolene, 9-5, Island in the Stream och Coat of many Colors. Äntligen är hon här drottningen av country. Allas vår Dolly. Det ska bli såååå spännande!

Insåg idag att jag tippat Italien som vinnare i Connas EM-tips. Va? Primadonnorna i Italien? Hur tänkte jag där? Jag som tror på Portugal. Det blev fel. Helt fel! Hmm, alltså ingen vinst i EM-tipset den här gången heller. Skit! Jag som redan har sett ut väskan jag ska köpa för vinstpengarna.

Summering av långhelgen

Tre dagars ledigt i sol och nästintill 30 gradig värme kan summeras i ett studentfirande, årets första bad, årets andra bad, en grillning, två träningspass på gymmet, inoljning av matbord och köksbänk, en mjukglass i Kungsan, en cykeltur, fotboll och färska svenska jordgubbar. Snart ska det dessutom bakas (har lite gamla äpplen som måste göras nått med) och lagas lite mat.

På tal om bakning så har suget efter multibullen slagit till. Så här fem veckor innan semestern börjar kroppen ana att det snart vankas sockerbomb. Multibullen är precis vad det låter, en bulle som har allt. Tänk er att ni hänger en dag på en vit sandstrand på norra Fårö. Solen gassar och vattnet är minst 22 grader varmt. På väg hem känner ni er lite uttorkade och småsugna. Innan ni tar färjan tillbaka till fastlandet (Gotland) svänger ni in på bageriet och cafét Sylvis döttrar. Där bland mängder av fikabröd och matbröd finns den bullarnas bulle - multibullen. Den är stor (naturligtvis) och gjord på en speciell vetedeg (tror jag) som gör den lite frasig, likt en blandning mellan bulldeg och wienerbrödsdeg men samtidigt tung och degstinn. Ovanpå finns vaniljkräm, sylt, glasyr och pärlsocker. Ja, ni hör det fattas inget på denna bulle. På Sylvis passar ni också på att köpa frukostbröd till imorgon. Godast är de runda limporna med oliver och soltorkade tomater. Funkar också fint att lägga på grillen om de hinner bli lite torra.

Sylvis döttrar har ingen webbplats men här är en länk till det goda Gotland där ni kan läsa om Sylvis och en massa andra trevliga ställen: http://www.godagotland.se/

Så här fin blev äppelkakan på amerikanskt vis.