Några tankar och bilder från bygget

Etaget - snart klart

Det är tur att jag har gjort det här förut. Alltså, köpt lägenhet på ritning. För jag vet att vissa saker blir man rejält besviken på och vissa saker blir faktiskt bättre än man tänkt sig. Så är det nu också.

När vi fick gå in i en likadan lägenhet i lördags blev jag överväldigad över att den var så liten. Mycket mindre än jag förväntat mig. Rummen var mindre, balkongen var mindre och allt var bara mindre och jag var besviken.

Jag var också rädd att lägenheten skulle kännas mörk eftersom den inte ligger lika högt upp som vi bor nu och fönstren är mindre. Men trots att det är mitt i mörkaste november så kändes den ljus. Tummen upp på det!

Golvet i köket och badrummen var snyggare i verkligheten och det kommer att bli bra. Vi kommer hitta smarta sätt att möblera på, kanske passa på att köpa lite nytt. Och som någon klokt påpekade brukar det kännas mindre när det inte är möblerat.

Hur som helst är det ett i-landsproblem och en angenäm utmaning. Mindre än ett halvår kvar.

Köket i visningslägenheten. Vårt kommer vara likadant.
Älskar golvet!

Pelaren och köksön. Spännande och besvärlig utifrån ett
möbleringsperspektiv.

Köket sett från vardagsrummet.

Mot vardagsrummet och pelaren, från köket-

Balkongen från sovrummet.

Etaget - på insidan

Idag ska vi för första gången få titta bygget. På insidan. 

Vi får inte gå in i vår lägenhet men vi får titta på en likadan. 

Behöver jag säga att vi är taggade? 

Barnen är uthysta, vi har laddat våra mobiler och tumstocken i högsta hugg.

Mindre än ett halvår kvar till inflytt.

London är alltid London

För mig är London så mycket mer än en stor stad i Europa. För mig är London drömmar, historia, mode, politik, trender, smuts, flärd, lyx, dofter, människor och mat. Allt på samma gång. London är som ett stort mångkulturellt slukhål. Där allt får plats. Trots Brexit och stiff upper lips är London ändå vänligt och artigt och liksom kramar om mig. Jag vet att klimatet för alla icke britter hårdnat rejält men jag känner mig ändå välkommen.

Ändå sedan jag kom hit som au-pair i början på 90-talet har mitt hjärta klappat lite extra för den här underbara stan. Jag måste åka gång på gång, minst en resa per år.

Vissa saker är som de alltid har varit och andra är helt annorlunda. Nya och heta restauranger poppar upp, andra stänger eller flyttar. Något jag noterade den här gången var att alla som jobbade inom service var italienare. Basta pasta för hela slanten. Förr något år sedan var alla från spanjorer och ännu några år tidigare vara alla från Östeuropa. Men nu alltså "sexy accent" överallt.

Jag har några ställen och saker jag alltid måste se och göra när jag är där. Besöka Liberty's och Selfridges, äta på Le Pain Quotidien och köpa med deras goda Chocolate spread, dricka go' kaffe på ett kafé på en tvärgata till Carnaby street och så klart en promenad Hyde Park och känna pulsen vid Piccadilly Circus.

Men oavsett vilka restauranger som är nya och heta, vilka nationaliteter som serverar och vad som händer efter Brexit är London alltid London. ❤️

Vasaloppet 2017

Från Vasaloppets instagram igår.

Ja, så rätt. Tur att jag redan är anmäld. 

En riktigt lyckad annonsering från gårdagens Stockholm. 

Brunch på The Ivy in the Village

Dagen efter mottagningen hos ambassadören började vi med en stadig frukost på det nyöppnade The Ivy Café in Wimbledon. Avokado, hash brown, Eggs Benedict, stekt halloumi, toast och mängder av capuccino. Mysigt ställe, fint sällskap och den perfekta dagen-efter-frukosten.

Jag orkar inte

Första Madame President?

Nej, Hillery Clinton vinner inte, som det ser ut nu. Hon blir inte den första kvinnliga amerikanska presidenten. Vi får något annat. 

Just nu orkar inte ens tänka på vad det blir. Jag är trött efter en natt i soffan framför tvn. Jag känner mig tom och orolig. Det här blir läskigt.

Försöker hitta positiva saker med det här resultatet men hittar inga. Det är bara mörker. Det enda som lyfter humöret en smula är det ymniga snöande utanför fönstret.

Först Brexit. Nu Trump. Jag orkar inte.

Kom igen nu Amerika!

Gör din röst hörd! Go and vote America!

Mitt favoritcitat från John F Kennedy. Muggen köpte jag på Kennedy-museet i Boston.

Måndag is the New Sunday

Alltså, känslan på måndag morgon när dörren går igen efter mannen och kidsen som lämnar för jobb och förskola. Tystnaden, lugnet och lyckan.

Den känslan.

Så klart, älskar jag mina barn och min man och allt det där. Men att få vara ensam med min kopp kaffe, min dator och SVT morgon-tv är svårslaget. Det är då jag tänder ljus, läser söndagens tidning, uppdaterar mig om vad som hänt i presidentvalet i USA och planerar vad som behöver jobbas med under veckan. 

I soffan. 
I mysbyxor. 
I lugn och ro. 

Behöver jag säga att jag numer älskar måndagar?

Julfrossa i London

Julen, firandet och allt pynt blir liksom viktigare för mig för varje år. När jag var yngre (typ innan barn) hade jag på sin höjd en stjärna i fönstret. 

Nu skyller jag på att jag gör det för barnen men jag tror egentligen det hänger ihop med åldern. Ju äldre man är desto mer pynt vill man ha. Det är ju sen gammalt.

London innan jul är det perfekta stället att frossa i julpynt. Alla varuhus med självaktning har en julavdelning. Det finns fina, coola och helt galna grejer. 

Jag passade på att besöka mitt absoluta favoritvaruhus, Liberty's. Självklart fick några fina, coola och helt galna grejer följa med hem. Dock inte julkulan med Queen Elizabeth på. Där gick min gräns.

Däremot skulle jag inte ha något emot att hitta ett par Gucci-tofflor i julstrumpan.