söndag 1 juli 2012

Hjärterus

Jag är en rätt lugn person (jag är ju norrlänning). Och lyckas för det mesta ha en cool attityd men det finns vissa saker som får hjärtat att slå extra fort. Som när lilleman reser sig mot allt som verkar stadigt (stolar, bord, papperspåsar) eller envisas med att stå i sängen då rusar det i hjärtat. Av den där föräldra-jag-måste-beskydda-dig-till-jag-dör-känslan och av stolthet. Tänk, lilleman är inte längre en bebis, utan liten pojke som snart har åtta tänder, sover hela natten och står upp. Herregud, vad det går fort.