onsdag 29 september 2010

Italiensk vinter?

Ok, det är höst. På fredag är det oktober. Termometern visar + 5,5 grader och jag har handskar när jag cyklar till jobbet. Det är kyligare än för två veckor sedan och sakta men säkert går vi mot vinter. Men nog är det väl lite väl tidigt för dunjackan? Dunväst är ok, men seriöst, dunjacka?

De enda som kan komma undan med dunjacka i Stockholm i september är de turistande italienarna.

tisdag 28 september 2010

10 000 besök!

Stoppa pressarna! Veckans scoop!
Idag har bloggen Två öar och en fjällstuga fått sitt 10 000 besök!

- Det är jätte, jättemånga besök och jag är glad för varenda ett. Förmodligen står jag själv för hälften av alla besök men trots det visar det här att jag har ett par trogna läsare, säger den glada bloggerskan Susanne Snäll när jag träffar henne för en pratstund.

Två öar och en fjällstuga startades i januari 2008 och handlar om allt som är viktigt och oviktigt. Ämnena kretsar kring allt från resor till politik och irriterande tanter vid fruktdisken, skidåkning och böcker. Utgångspunkten är de två öarna, Lilla Essingen, där vardagen utspelar sig och Gotland, där sommarstugan finns och hela semestern spenderas. Då och då, alltför sällan enligt Susanne själv, kommer inlägg från paradiset, fjällstugan i Abisko.

- Jag skriver för min egen skull men jag är självklart glad för att det finns någon som läser och vill tacka alla som följer min blogg och kommenterar. Jag blir inspirerad av alla kommentarer och kommer fortsätta att ge min syn på livet i fjällstugan och på mina två öar, säger Susanne med ett leende och försvinner ut i folkvimlet på Kungsgatan.*

*Detta är en påhittad intervju och reporten finns inte i verkligheten.

torsdag 23 september 2010

New England Fall


Jag har länge drömt om att åka till Boston. Det har alltid funnits ett romantiskt skimmer över Boston. The preppiest city of all. Ända sedan 80-tals klassikern Cheers, du vet baren där "everybody knows your name and they are always glad you came", har jag velat gå nerför trappan och sätta mig i baren. Dricka en GT, flirta lite med Sam, munhuggas med Norm och bli förolämpad av Carla.

Jag vill sparka på gula, röda och bruna New England Fall-löv och dricka varm choklad med stickade vantar, randig halsduk, rutiga knästrumpor och en grå veckad kjol och prata politik med John F Kennedy.

Jag vill klä mig i Chanel och pärlhalsband och äta hummerlunch (den kanske är från Maine men det gör inget) vid havet med Jackie.

Jag vill sitta på läktaren med en megalåda pop-corn och se Larry Bird sätta tre-poängare efter tre-poängare när Boston Celtics vinner över LA Lakers.

Om en månad blir det verklighet. Kanske inte riktigt allt. Men till Boston ska jag i alla fall.

måndag 20 september 2010

Fjällstugelängtan

Det är när jag ser bilder som denna som det suger till i magen och kniper tag om mitt norrbottniska hjärta. Hög klar luft, underbara färger från gulaste gult till rödaste rött, vita fjälltoppar och ett helt lugnt Torneträsk. Abisko i vacker höstskrud. Det borde vara min skyldighet att se till att min kropp och själ får minst en vecka i fjällstugan varje höst.

För att få ännu mer fjällvärldslängtan kolla in Abisko Turiststation

lördag 18 september 2010

Det hänger på händerna

Jag får Dagens Industri gratis i tre veckor. DI är mycket fondtabeller, börskurser och medelålders män i svarta kostymer. Men det är en bra tidning om man vill hänga med. Och varje fredag får man DI weekend som är lite mindre börskurser och mer livsstilsartiklar. I gårdagens tidning läser jag en intervju med Tommy Lindström, fd chef för Rikskriminalen. Ett mittuppslag med en stor bild på en man med skinnjacka och grånande tinningar. Jag lägger märke till hans händer. En äldre persons händer. De är rynkiga med åldersfläckar och de verkar vara en aning torra. Det får mig att tänka på händer och händernas betydelse för livet.

Det är med dina händer du tar dig fram. Innan du kan gå kryper du med hjälp av dina händer. Du äter och dricker med dina händer. Jo, självklart går det att leva utan händer men vi som har dem använder dem konstant. Du kan använda dem en i taget eller båda samtidigt. Vi skyddar oss och vi älskar med våra händer. Vi säger hej genom att skaka hand. Det första ett nyfött barn känner är ett par händer. När vi säger vila i frid lägger vi en blomma på en kista eller vid en gravsten med, just det, antingen vänster eller höger hand. Vi lär oss skriva med våra händer och imorgon kommer du att använda dina händer när du plockar fram röstkortet, klistrar igen kuvertet och lämnar in din röst. En hand säger mer än tusen ord. Tänk bara hur skönt det känns när någon lägger sin hand på din axel.

En kompis skrev på Facebook att sonen 2,5 månad blivit glad över att nyss upptäckt sin vänsterhand och spekulerade i hur glad han skulle bli när han upptäckte sin högra.

Mina händer är små och mjuka men de står upp för mig. De hjälper mig och gör allt jag ber dem om utan att klaga. Vad som än "händer" finns de där. Jag är dålig på att ge mina händer uppskattning. De underlättar mitt liv enormt och jag skulle verkligen sakna dem om de var borta.

Så tack underbara händer! Tack för att ni finns! Nu får ni hjälpa mig att lösa melodikrysset.

söndag 12 september 2010

Jag vill inte ha Sverigedemokraterna i riksdagen.

Det är en vecka kvar till valet. Om en vecka vet vi hur det går. Lyckas alliansen få majoritet? Gör sossarna ett ännu sämre val än 2006? Hamnar Sverigedemokraterna över 4 procentsspärren? Jag hoppas verkligen inte det. Jag vill inte ha SD i riksdagen.

Jag vill bo i ett land som är öppet mot resten av världen och som välkomnar alla typer av människor. Jag är för mångfald och jag värnar om vår svenska öppenhet och våra svenska mångkulturella traditioner. Det är genom vårt utbyte med andra länder som vi har skapat vårt välstånd. Genom att ta tillvara på olikheter skapar vi framgång. Jag tror att öppenhet, tolerans och respekt ger trygghet.

SD står för allt som jag INTE står för. Därför tar jag avstånd från Sverigedemokraterna. För när man skrapar lite på ytan och ser bortom den slipade retoriken är SD inget annat än ett främlingsfientligt, islamofobiskt och populistiskt parti. Ett sånt parti hör inte hemma i vår riksdag.

torsdag 9 september 2010

Krig vid fruktdisken

Det hände vid fruktdisken på affären. Jag hade precis plockat på mig några svenska äpplen och tog sikte på melonerna. Melon passar bra till fruktsallad som jag skulle göra till efterrätt, några nektariner och en banan. På det en klick riktigt krämig vaniljyoghurt.

Där stod jag och luktade på ett par fina Galiameloner precis som jag lärt mig att man ska göra för att kunna veta vilka som smakar mest. De som doftar mycket, smakar mycket. När en äldre dam kör in sin vagn i ryggen på mig. Jag tittar förvånat upp. Så gör man ju inte. Men artig som jag är flyttar jag mig för att även hon ska kunna komma åt de fina melonerna. Hon ber inte om ursäkt utan istället säger hon;

-Ska du slicka på varenda en, eller?

Det var det fräckaste. Så obildat. Jävla kärring, tänkte jag, det här ska hon inte komma undan med. Det kräver motattack. Vik hädan, hemska tant! Jag tar fram mitt bästa vapen.

Ger henne en blick som kan döda och går sedan vidare mot nektarinerna. Ha! Där fick hon allt.

tisdag 7 september 2010

Jacktjuv?

I natt drömde jag att jag hade höstens it-jacka. Jag drömde också att jag satt i fängelse. Förmodligen hängde det ihop. För den här från Burberry kostar 2195 pund.

måndag 6 september 2010

Dagens ros

Dagens ros går till... (trumvirvel)

... mig själv med motiveringen "Trots en tung dag både mentalt och fysiskt orkade jag gå på yogan och nu känns livet bra igen".

fredag 3 september 2010

Jag, en rocker?

Plötsligt kommer tiden i kapp mig. Jag som har ägnat år åt r&b, soul, hip-hop, 60-tal och britpop. Köpt skivor med Brand New Heavies, Blur och James. Lyssnat mig less på Victoria Tolstoj och Joss Stone. Dansat och sjungit med till Händerna i taket-Petter, Sexy Back-Justin Timberlake och Black Eyed Peas. Så bjuds jag på reklambyråfest med rock´n roll-tema och där framför scenen på den abonnerade hårdrockspuben med en falsettsjungande pudellockig sångare till det coverspelande hårdrocksbandet slår nostalgin till. Det är högt, jättehögt och det är överraskande bra. Jag 11 år igen, med nitarmband, en hög av Okej-tidningar och Lick it up, Kiss första LP som osminkade, på skivspelaren.

Idag är jag äldre har whiskeyröst och tinnitus (de spelade ju så otroligt högt), rättar till nitbältet och gör utan att tänka en Spotify-lista med låtar från Kiss, AC/DC, Mötley Crue och Ozzy Osborne.