Stockholm i mitt hjärta!

Jag får ibland frågan om varför jag kan och vill bo i Stockholm. Inte lika ofta nu som när jag nyss hade flyttat hit för tio år sedan. Det är främst personer som inte bor och aldrig har bott i Stockholm som undrar. Oftast säger de med utpräglad norrländsk dialekt:

- Nej, jag skull då aldrig kunna bo i Schtockholm.
- Nehej.
- Men, hur kan du bo här?

Och så är vi igång. Ibland försöker jag försvara mig. Men allt som oftast dör diskussionen där. För varför ska jag försvara det? Men som stolt och hemmakär norrbottning är det klart att jag har funderat på varför jag bor här.

Jag bor i Stockholm för att jag älskar den här stan. Jag älskar att det bor så mycket folk här. Att det bor så mycket olika folk. Folk från hela världen. Jag älskar utbudet av butiker, restauranger, biografer, barer, konserter, sportevenemang, kemtvätter och antikaffärer. Jag älskar att kunna äta på en restaurang som har en stjärna i Guide Michelin en helt vanlig torsdag. Jag älskar den utskällda kollektivtrafiken. Jag tycker att det är fantastiskt att jag kan ta mig överallt, utan att ha egen bil, för 690 kronor i månaden. Jag älskar närheten till allt. Att jag relativt snabbt kan vara ute på Arlanda och sedan ligger hela världen för mina fötter. Och vattnet. Jag älskar att det är vatten överallt. Jag älskar att jag bor i en av världens renaste städer där jag kan ta mig ett morgondopp i Mälaren innan jag går till jobbet. Jag älskar att se solen gå upp och färga husen på Norr Mälarstrand guldgula. Jag älskar Hötorget med sina fanstastiska försäljare som kan få vem som helst att köpa vad som helst. Jag älskar att jag har så många av mina vänner här. Jag älskar helt enkelt den här stan.

Så är det!

Slutdiskuterat!

Läs också hur utlandsboende stockholmaren, Mamma Milou, beskriver sina känslor för Stockholm.

När vardagen tar över.

Varning! Ett riktigt grågrått inlägg!

Allt är grått. De neddragna persiennerna, himlen, gatorna, husen på Fridhemsplan, min kappa och människorna jag möter. Allt flyter ihop och blir en grå massa.

Det är vardag. Var dag är sig lik.

Mobilens alarm väcker mig som vanligt halv sju, jag har svårt att gå upp och ryggen värker. Det är nått fel på den fjärde kotan och jag borde göra något åt det men orkar inte. Det är mörkt när jag åker hemifrån. På väg till jobbet, i trängseln på bussen, blundar jag och tänker på fågelkvitter och vågor som slår mot stranden. Sitter i möten hela dagen med grå människor i ett konferensrum utan fönster. Äter en caterad pastasallad till lunch som inte smakar någonting. Dricker automatkaffe i pappersmugg. Det smakar äckligt. Det är mörkt när jag åker hemåt och jag inser på att jag inte sett solen på veckor.

Det är inte bara astman som gör att jag har svårt att andas. Det grå vardagstäcket ligger som ett kvävande bolster över mig. Inte ens en helg med glammig konsert med vackra och galet duktiga Marlena Ernman och Charlotte Perelli på Berwaldhallen kan få mig att sluta kippa efter andan. Jag behöver livsluft och livslust.

Grävlingen Greta och Rune Räv på äventyr!

Fjärrvärmeaktivisterna Greta Grävling och hennes kompis Rune Räv hänger på Fjärrvärmemässan på Elmia i Jönköping. Följ Gretas bravader på Twitter:

Äntligen!

Äntligen kommer jag att kunna få mig en ordentlig go' kaffe på Arlanda. Som jag har väntat!

Välkommen Starbucks!

Lycka!

För några år sedan, en helt vanlig tisdag tror jag att det var, kom en kollega helt plötsligt in på mitt rum på jobbet och frågade om jag var lycklig? Jag blev helt överrumplad och en aning förödmjukad. Jag hade aldrig funderat över det, gick direkt i försvarsställning och svarade något i stil med: ”Vad menar du? Klart jag är lycklig. Varför skulle jag inte vara det?”

Norrmännen är bland de lyckligaste i världen. Det har nått med hälsa, olja, utbildning och fjäll att göra. Danskarna är också rätt lyckliga och jag tror att vi svenskar kan räkna oss till den övre skalan av lyckliga länder. Jag tror att finnarna och isländarna är lite mindre lyckliga men har egentligen inga belägg för det. Men just nu pratas det om mycket om lycka. Min helt egna teori om detta är att vi behöver något positivt att hänga upp oss vid nu när det är höst, vi går mot mörkret och vintern och många människor känner depressionen komma smygande.

Överallt handlar det om lycka. Det ges ut en mängd böcker bland annat har Johan Norberg kommit med boken Den eviga matchen om lyckan. (Jag har inte läst den ännu men har beställt den och väntar på att den ska komma med posten.) För ett tag sedan tog SVT-programmet Go’ kväll upp ämnet lycka och vad som gör människor lyckliga. I senaste numret av både Damernas Värld och Elle tar man upp lycka. Det är många som försöker förstå sig på det där med lycka. Men vad är egentligen lycka? Vad innebär att vara lycklig?

Kan man bli lycklig över något bara för att det är exklusivt och dyrt? Är det lycka jag känner när jag öppnar påsen från butiken på fina gatan och tar fram väskan i lenaste skinn? Eller är lycka bara det jag känner när jag står där högst upp på berget med mina skidor och ser ut över ospårad nysnö? Är det rent av lycka jag känner när jag äter min välförtjänta banan efter ett hårt träningspass? Eller måste det handla om familj och vänner? En liten hand som trycker en större hand? Är kärlek – lycka? Jag vet inte.

Jag vet bara att jag ibland känner jag mig så lycklig och att ofta hänger känslan ihop med tacksamhet. Jag är glad över det jag har, är och det jag har möjlighet att göra. Glad och tacksam över att jag kan köpa den där väskan jag suktat efter i flera år, att jag kan göra den där resan till andra sidan jorden och få sol mitt i vintern, att jag får en god nattpuss varje kväll, att jag har så nära till jobbet att jag kan cykla, att jag när helst jag vill kan ta en paus och bara koppla av i min egen sommarstuga, att jag bor så att jag ser Mälaren varje dag och att jag har vänner jag kan ringa mitt i natten om det behövs, Så, är lycka – möjligheter? Kanske. Det har nått med hälsa, utbildning, fjäll och förmodlingen ekonomi att göra. Eller så är lycka bara en underbart söt hund med namnet Lycka.

Kelpien "Lycka" är min kusins. Du kan läsa mer om henne på Annas blogg:

Kommentera mera!

Idag var jag på ett seminarium om hur tekniken förändrar politiken som arrangerades av tidningen Fokus. Internet, sociala medier och möjligheten att nå 1000-tals människor genom ett par knapptryckningar. Det pratades om Obamas kampanj (of course), Carl Bildts blogg och Piratpartiets sätt att skaffa väljare. Publiken lyssnade, diskuterade, twittrade och bloggade. Allt på samma gång. Och jag lärde mig att en blogg bara är ett socialt media om bloggaren svarar på kommentarer så att det blir som ett samtal. Jag ser mig själv som en social person så sätt igång och kommentera! Jag lovar att svara på allt.

Blir grodor prinsar?

Pojkvännens guddotter som är drygt två och ett halvt år var ute i skogen tillsammans med sina föräldrar. De sparkar på löv och tittar efter svamp. Plötsligt ser de en groda och föräldrarna säger till dottern:

"Pussa på grodan så kanske det kommer en prins."

Guddottern som är mer pragmatiskt lagd svarar då:

"Men vad är det för dumheter!"

Vad kommer näst? Ekonominyheterna som godnattsaga? Lärde i Lund istället för sommarlovsmorgon?

Jag önskar att jag var en bra människa!

Jag önskar att jag var en sån där bra människa. Du vet en sån som äter nyttigt, närodlat och ekologiskt, som bara dricker två glas vin och sen vatten, som tränar varierat så att hela kroppen får vara med, som alltid läser det finstilta i avtal, som inte gnäller på pojkvännen att ställa in disken i diskmaskinen, som kommer ihåg vad jag läste på universitetet eftersom jag läste för livet och inte för tentorna, som inte skriker åt andra bilförare i trafiken för att de svänger utan att blinka, som läser nobelpristagare och inte deckare skrivna på Gotland och köpta på en bensinmack, som tar vara på dagen och är glad åt det lilla, som källsorterar allt och bär ut små minimala soppåsar, alltid har en surdeg ståendes, som fyller lägenheten med färska blommor inför helgen, ger uteliggare sedlar istället för mynt, som har bytt ut alla glödlampor till lågenergilampor, som läser alla partiers partiprogram för att få en total bild över hur jag ska rösta och som absolut inte dricker grönt te med mjölk.

Eller räcker det kanske med att bara försöka överleva dagen?

Stina på tv!

Världens finaste labrador är ibland världens busigaste. Svärfars ett och ett halvt år gamla labrador, Stina sticker gärna iväg på egen hand. Tar varje tillfälle i akt att ge sig ut på små äventyr. Det spelar ingen roll om hon är hemma på Gotland eller på besök på Lidingö. Bland annat har hon tagit sig in på en dagisgård och lekt med barnen, kraschat ett mingel under Almedalsveckan och stuckit ner till havet för en egen liten simtur. Det är inte bara irriterande utan kan vara rent livsfarligt.

Hur får man bukt med en rymmare? Experthjälp kallades in och Hundskolans Barbro Börjesson åkte till Gotland tillsammans med ett filmteam för att hjälpa svärfar och Stina att kommunicera bättre och få Stina att hellre vilja vara med husse än ute på egen hand.

Programmet sänds i SVTs Go' kväll onsdagen den 14 oktober kl 1815-1900.

På Go' kvälls webbsida kan du testa vilken hundras du är. Jag är naturligtvis en Cocker Spaniel.

Ja till EU, ja till Guinness och ja till Dublin!

Check på Irland. My job is done. De sa ja till Lissabonfördraget. Skönt! Nu är det bara Tjeckien och Polen kvar. Och kanske Storbritannien om Cameron vinner valet och håller fast vid sitt löfte om folkomröstning. Men inga problem för mig. Jag åker gärna till Prag, Warsawa och London.

Dublin var vänligt, blåsigt och en aning slitet. Men jag gillar det. På en pub i området The Tempel Bar erbjöd en kille mig sin stol när jag stod och väntade på att pojkvännen skulle komma med vår öl. Jag ser Marian Keys-kopior överallt och det går inte att undgå Guinness och att de firar 250-års jubileum. (Jag försökte nyss komma in på deras hemsida men är tydligen minderårig.) Guinness-loggan har liksom kampanjskyltarna för JA och NEJ-sidorna klätt in stan. Dublin känns litet, familjärt och är lätt att greppa. Allt ligger nära och det går att gå överallt. Det finns en pub i nästan varje gathörn, Starbucks i de andra och ett bra utbud av restauranger. Och med att vi blev uppgraderade till svit på hotellet kan jag inte annat än säga ja till Irland, ja till Dublin och ja till hotellsviter!

Guinness och Lissabonfördrag

Förra helgen var det London och idag åker vi till Dublin. Varför vara hemma när man kan flyga till de brittiska öarna? Irland har euro, Guinness och europas trevligaste människor (läste jag i en av guideböckerna). Idag röstar de dessutom om det nya Lissabonfördraget. Jag ska göra vad jag kan för att de ska rösta ja.

Madonna på Henkes axlar?

Vänta nu. Är det inte Henke Lundqvist som bär in Madonna?