Fröken tvärtemot

Jag vet att alla älskar våren. Ljuset kommer, blommorna blommar, allt blir grönt, man får vårkänslor och det pirrar i kroppen och allt blir bara så där vårhärligt. Men på våren blir jag trött, får pollenallergi och astmaproblem, deklarationsångest och saknar snön. Skulle det inte vara för att sommaren snart är här skulle jag längta till november. Jag är fröken tvärtemot.

Vill ha!

Plötsligt känns min iPhone rätt trist i jämförelse.

Back to work

Efter mycket sömn, timmar på gymmet, låååånga promenader, bullbak och mängder med kaffe latte i solen är jag redo att hoppa ur hemmafrutightsen och i jobbjeansen. Imorgon är det åter dags att tjäna pengar och bidra till hushållskassan och BNP:n. Ballerinorna står redo, blusen är struken och kavajen kemtvättad. Jag börjar jobba igen.

Tights är inte byxor och andra stilmissar

Igår när vi åkte båten tillbaka till fastlandet iakttog jag en mamma och hennes två barn. De fångade min uppmärksamhet för att barnen snällt satt och läste sina tidningar och pratade med mamman. Mamman läste själv Cosmopolitan och verkade ha dunderkoll på barnen och livet. Hon var trendigt klädd i svarta tights, lång t-shirt och en snygg, beige kofta. Men så reste hon sig och utan att hon märkte hade t-shirten glidit upp över rumpan och innan hon hann rätta till hade hon visat halva båten att hennes trendiga tights var helt utslitna i baken och att hon dagen till ära hade vita trosor på sig. Big mistake och stilpolisen skakade på huvudet och haffade henne genast.

Hur skönt det än är med tights, leggings eller långkalsonger så är det inte byxor. Tightsen kan inte ersätta ett par jeans, chinos eller finare kostymbyxor. Du kan bara komma undan med tights om du har en kort klänning eller en lång tröja/skjorta. Tightsen blir på så sätt ett komplement till överdelen. Men kom ihåg att tights inte är byxor.

Sen är det här med påsydda lappar på kavajer och de smala banden på toppar och linnen. Lappar med kavajens märke på vänster ärm sitter där för att du ska se vad du köper när du är i butiken. Inte för att visa andra vad du bär för kläder. Sprätta eller klipp bort så fort du kommer hem!

Detsamma gäller för de smala banden på toppar och linnen, du vet de som sitter på insidan uppe vid axlarna och som gör det lättare att hänga upp plagget på galgen i butiken. De sitter där just därför. Att underlätta för upphängning i butik. De fyller ingen funktion när du sedan bär plagget. Klipp bort! Stilpolisen burar in alla som låter lapparna sitta kvar och har fåniga band slängandes runt halsringningen.

Till sist ska du också komma ihåg att alltid, alltid, alltid ta bort prislappar, andra lappar som butikerna klistrar fast under skorna. Stilpolisen visar ingen barmhärtighet om dessa lappar sitter kvar när du tar en promenad på stan. De syns visst när man går!

Och ja, ibland har även jag tights men jag skulle aldrig, aldrig, aldrig gå ut i ett par skor som fortfarande har prislapparna kvar.

Deklarationsångest

Det är lika ångestladdat varje år. Att deklararera är egentligen inte så jobbigt eller svårt när man väl gör det. Men tiden innan är ren och skär ångest. Idag ville jag få slut på det. Få det gjort. Men så funkar inte bankID:et. Jag kan inte sms-deklarera eftersom jag måste fylla i blankett K10. Så jag lägger ner och tar ett bad och läser Imre Kertéz:s Mannen utan öde.

Det är som när man pluggade till en tenta och med gott samvete kunde lägga fem timmar på att storstäda. Det var aldrig så rent i studentkorridorerna som när det var tentaperiod. Logiken är enkel: man kan välja att inte göra en viktig sak om man istället gör en ännu viktigare sak. Det är alltså helt okej att ta ett bad och läsa om fasansfullheter i koncentrationslägren istället för att göra sin plikt och deklarera. Åtminstone idag. Imorgon är det en annan dag och deklarationen ska vara inne senast kl 24.00.

Vår på ön

Några bilder från förra veckans ö-liv. Vår i stugan (svårt att tänka sig att för en månad sedan var det över en halv meter snö), hundpromenader i Bara och Bergman-utflykt till Fårö.

Jag orkar inte tänka på oljekatastrofen

Jag orkar inte tänka på oljekatastrofen i Mexikanska golfen. Jag orkar inte tänka på de 800 000 liter olja som pumpas ut i vattnet varje dag. Jag orkar inte tänka på att BP inte har några rutiner för hur man ska täppa till oljehålet på havsbotten. Jag orkar inte tänka på alla räkor, kräftor, fiskar, fåglar, smådjur, växter, blommor, större djur och människor som drabbas av oljan när den nu når kusten. Jag orkar inte tänka på hur fruktansvärt jobbigt det kommer att bli att sanera hela kusten. Jag orkar inte tänka på hur lik den här katastrofen är den i Alaska 1989 då Exxon Valdez gick på grund.

Istället tänker jag på dagens loppistur och på de fynd jag kanske hittar. Jag är så himla ytlig.