40-årskris?

Jag vet inte om det är en tidig 40-årskris eller om jag har någon slags försenad tonårsrevolt. Men jag vill ha en tatuering. En liten söt på vänster handled. Som Sienna Miller har. Ett ord i coolt typsnitt med attityd. Pojkvännen säger så klart nej och ja, det gör mig lite osäker. Är det white trashigt, coolt eller bara dumt? Egentligen är jag ju emot tatueringar. Jag skulle till exempel aldrig kunna göra en ros på skuldran eller ett tribeband på överarmen. Men ett ord på handleden går tydligen bra. Det känns lite busigt och rebelliskt fast på ett småborgerligt sätt.

Drar mitt strå till stacken

Jag tycker det är jobbigt att se hur oljan sprider sig på ett område stort som ett litet land i Mexikanska golfen. Det gör ont i mig när jag ser oljedränkta fåglar och oljebrunt vatten som klibbar fast på allt och kletar ut sig på stränderna. Men nu kan jag faktiskt hjälpa till att sanera oljan. Det är bara att samla ihop mina hårstrån, och tro mig jag släpper otroligt mycket hår, och skicka till organisationen Matter of Trust. Där samlar man in håret och lägger det i stora korvar. Varje hårstrå absorberar oljan och korvar med över 200 ton hår hjälper redan nu till att sanera vattnet utanför Mississippis kust. Men mer hår behövs. Så jag rensar borstar, kammar och kanske avloppet (nej, där går nog gränsen) och skickar over there.

Jag drar, så att säga, mitt strå till stacken.

Jag orkar inte tänka på oljekatastrofen

Jag orkar inte tänka på oljekatastrofen i Mexikanska golfen. Jag orkar inte tänka på de 800 000 liter olja som pumpas ut i vattnet varje dag. Jag orkar inte tänka på att BP inte har några rutiner för hur man ska täppa till oljehålet på havsbotten. Jag orkar inte tänka på alla räkor, kräftor, fiskar, fåglar, smådjur, växter, blommor, större djur och människor som drabbas av oljan när den nu når kusten. Jag orkar inte tänka på hur fruktansvärt jobbigt det kommer att bli att sanera hela kusten. Jag orkar inte tänka på hur lik den här katastrofen är den i Alaska 1989 då Exxon Valdez gick på grund.

Istället tänker jag på dagens loppistur och på de fynd jag kanske hittar. Jag är så himla ytlig.

Det är lätt att hjälpa!

Det är svårt att riktigt förstå hur människorna på Haiti har det just nu. Tv-bilderna är fruktansvärda och verkligheten måste vara långt värre. Man känner sig maktlös. Det är lättare att vända bort huvudet och tänka på något annat.

Men det är lätt att göra lite. Ta fram din mobiltelefon och sms:a så får hjälporganisationerna pengar att skicka katastrofhjälp för.

För att skänka 50 kronor till:
Plan Sverge sms:a HAITI till 72910
Röda Korset sms:a AKUT till 72900
Rädda Barnen sms:a KATASTROF till 72950