Stockholm-Piteå

Kopiösa mängder bagage. Dubbelvagn som ska vikas ihop och packas i genomskinliga plastpåsar. En halvsvettig flygresa. Flyga med två barn varav en gallskriker halva resan är ingen promenad i parken. Tvååringen tyckte i alla fall att, citat: "det är roligt att flyga flygplan, mamma". Och tur att mormor flög med. Hade nog mer eller mindre varit en blöt fläck när vi landade i Luleå annars. Nu gick det ändå bra och vi är på plats i ett vintervackert Piteå. Det är -12 och snöar lätt. Bebisen sover, tvååringen provar skidor tillsammans med morfar och jag dricker kaffe. Och imorgon har jag tid hos naprapaten.

Nytt beroende

Jag har ett nytt beroende. Utöver mitt ohälsosamma Carmexsmetande och oboydrickande (måste verkligen sluta) har jag fastnat i serumträsket. Sist jag var på Hudsalongen slog jag till och investerade i Exuvianceserumet. Och det är HELT fantastiskt. Min hud är sig inte lik. Jag liksom lyser. Kan verkligen rekommenderas. 

Uppdatering: fick frågan på FB vad serumet gör. Det vet jag inte riktigt men "Den ska liksom gå ner på djupet i huden och tillföra godsaker" sa hudterapeuten. Och det känns och syns. Flera oberoende personer har kommenterat att jag ser fräsch ut. Kan också vara för att de är småbarnsföräldrar själva och vet att  man kanske inte alltid får sin skönhetssömn och behöver lite pepp. Hur som helst. Den största skillnaden till preserumhud är nog den mjuka känslan, ingen torrhet och lystern. Jag liksom strålar, är snudd på självlysande. 

Vårtecken och havskräftor

Solen syns åter i Kiruna och fjällstugeland och Ikea lanserar ny kollektion i pastelliga färger som gör att till och med en inbiten vinterälskare som jag blir lite sugen på vår. Men än är det många veckor kvar av vinter och snö. Och idag åker bebisen och jag för att kolla in vintern på västkusten. Och för att äta havskräftor.

Den stunden

Jag älskar mina barn. Alltså, jag älskar dem båda jättejättemycket. De är båda fantastiska små personer som jag ser fram emot att få hänga med hela livet. Men stunden då pojkvännen och tvååringen gått till iväg till jobb och förskola och bebisen somnar är.....himmelsk. Då är det bara jag. Då häller jag upp en kopp kaffe, sätter mig i soffan, sänker axlarna, andas in och ut några gånger. Och njuter.

Hemma hos oss

Efter tavelupphängning, färgkoordinering av bokhyllan och lite städning var vi redo. Redo för hemma-hos-reportage. Så här såg det ut behind the scenes hos oss i lördags. 

Gårdagens bedrift

Igår fick vi ett ryck och satte upp tavlor. Jag passade på att färgkoordinera lite i bokhyllan. Och nej, vi ska inte sälja. Bara få saker som man tänkt gjorda. Mer eller mindre en bedrift med två små. 

Att ha förmedlat kärleken

Mammahjärtat växte extra mycket igår när tvååringen helt plötsligt utan någon som helst påtryckning förkunnar:

-Mamma, jag älskar snö!

Sötgurkan. Det där äpplet faller inte så långt från trädet ändå.

Äntligen snö!

Dagens tummen upp: för att fira att det är fredag tog båda barnen sovmorgon och sov till sju (när man normalt slår på kaffebryggaren före klockan sex är det en skön variation), termometern visar noll grader, under natten har det kommit snö, (äntligen!) och imorgon kommer Ingemar Stenmark till Vinterstudion. Välkommen härliga helg! 

Dagens i-landsproblem

Fick en dryg timme utan barn och vagn på rean. Sprang runt och ryckte lite planlöst i skor, väskor, sjalar och trängdes. Svettades och svor över att jag tog pälsjackan. Lättade lite på skarfen i halsen och suckade över att jag inte hunnit reka. (Ska man göra fynd ska man veta vad man vill ha.) Såg till att övriga i familjen fick det de önskade sig. Och till slut hittade jag, efter en hel del kämpande och låååång kö till provrummet, en skön tröja från Hunky Dory.