fredag 28 juni 2013

Att gå i väntans tider

Ibland är livet en enda lång väntan. Som nu när jag går och väntar på en bebis, på gemensam semester, på att få åka till stugan på ön, på att det ska bli helg och på att ungen ska somna så jag kan dricka mitt kaffe.

Borde väl bli bättre på att leva i nuet och fånga den där rackarns dagen. Men nu kaffe.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kan bara hålla med igen. Kaffe. Bara ordet får mig att må bra. För att inte tala om doften! Sedan kan ju smaken på kaffet variera något helt makalöst, men när det är riktigt gott, ja halleluja säger jag bara. Och tänk, det tog mig nästan fyrtio år att upptäcka kaffets magiska värld!! Tror att jag tar mig en kopp precis nu :)) / Lilla M

Susanne Snäll sa...

Ja, vad vore livet utan kaffe? Särskilt livet som småbarnsförälder.