I söndags fick jag en planteringsiver och lät mina gröna fingrar gå lös. Jag var så modig att jag vågade mig på att så basilika. Det är ju så gott till tomater och mozzarella och de enda fröerna jag hade hemma. Små svarta frön från jobbets reklampåsar trycktes ned i små krukor med fjolårets jord (en trädgårdsexpert hade säkert dömt ut den som otjänlig). Men ambitiös som jag är trädde jag fryspåsar över krukorna (det har jag sett att man gör på TV) och ställde dem i köksfönstret. Jag vattnade dem så klart också. Rejält.
I måndags syntes ingenting. I tisdags ingenting och jag började nästan misströsta.
Men så igår, onsdag, så hade det hänt något. Jag kunde se något litet grönt spira. Knappt synligt för blotta ögat men när jag tittade närmare, jodå, det växte minsann. Jag, kryddexperten!
Så här ser basilikan ut idag. Man kan än så länge inte se att det är basilika men snart så.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar