Norrsken i fjällstugeland

I dagens pappers-SvD finns en artikel om fjällstugeland. Abisko anses vara ett av världens bästa ställen att se norrsken, aurora borealis. I artikeln får vi följa några japaner på norrskensjakt. Förväntansfulla men frusna i sina Monclerjackor, mössor och sneakers.

Det är vintertid, främst mellan december och mars då natten och halva dagen är mörk, som det är störst chans att se den grönsprakande himlashowen. Turiststationen är då fullbokad av internationella turister.

Men vintern är kall i Abisko. Norrsken är ett naturfenomen. Räkna med att du kanske måste stå i timmar och spana upp mot natthimlen. Då kommer du vara glad att du lämnade dina sneakers hemma och istället har riktigt varma skor.
Uppdaterat: Nu finns artikeln att läsa på SvDs webbplats.

Mr Darcy goes King George

Äntligen, äntligen, äntligen har jag sett filmen The King's Speech.

Vilken film!

Vilka kostymer, vilka miljöer, vilken dialog, vilken story och vilka skådespelare! Jag bara älskar Helena Bonham-Carter som Elizabeth. Hon är så skönt brittiskt överklassig. Och Colin Firth är strålande. Charmigt stammande som att han inte gjort annat. Helt klart värd sin Oscar.

Och så dyker good old nyårsdags-Ivanhoe upp som premiärminister Baldwin. En film att älska.

UPDATE: I söndagens SvD tar Per Gudmundson upp filmen The King´s Speech ur ett demokratiperspektiv. Läs!

Vägglusshopping i NYC?

Om 19 dagar åker pojkvännen och jag till USA. Först några dagar i Boston och sedan blir det New York City. Jag ser fram emot semester, skyskrapor, gula taxibilar, varm ånga från gatbrunnar, god mat, cool atmosfär och shopping. Dollarn ligger lågt och jag har haft köpstopp sedan i somras. Jag har printat ut tips från nätet, läst bloggar och skrivit långa köplistor.

Jag var grymt laddad NYC-shopping tills jag läste om vägglusinvasionen i New York i SvD.

Frågan är om jag inte ska satsa mina sparade slantar på shoppingen i Boston istället?

En regnig dag på ön

Jag läser en av Alex Schulmans krönikor i gamla Gotlands Tidningar. (För det är klart man ska ha lokaltidning när man är här.) På ett pricksäkert och sådär Schulmanskt småironiskt sätt beskriver han öbor, sommargotlänningar och nysommargotlänningar och jag skrattar högt.

Jag förlorar mot pojkvännen i SvDs Gotlands quiz. Jag lyckas bara skrapa ihop 6 av 10 poäng. Jag hade koll på var det äldsta krukmakeriet ligger men jag hade absolut ingen aning om att skogsbaggen varken är en skalbagge eller ett slags får.

Jag uppdaterar mig på vad vännerna gör genom Facebook. En lyssnar på ett rövarband på Liseberg och har kompletterat med en bild, en annan grillar maniskt och en tredje packar för nått som vi inte får veta. Enligt en undersökning från TNS/Sifo är gotlänningarna näst bäst på att facebooka. Bäst är, inte helt oväntat, stockholmarna. På sommaren hänger ju, som bekant, halva Stockholm här på ön. Så jag undrar lite när undersökningen gjordes. Var det månne under sommaren?

/Facebook-beroende nysommargotlänning

Även järn kan brytas

Bilden är hämtad från Margaret Thatcher Foundation.

Den här lilla notis i Svensk Dagbladet idag fick mig att börja fundera på livet. En liten påminnelse om att livet är skört, att allt har ett slut och att hemmet faktiskt är den farligast platsen. Järnladyn och Storbritanniens hittills enda kvinnliga premiärminister Margaret Thatcher har brutit armen efter ett fall i sitt hem.

Men hur gick det till? Var det när hon skulle sätta på vattenkokaren för att få sig en kopp te? Eller när hon reste sig från favoritfåtöljen efter att ha läst The Times eller när hon försökte göra det där hoppet hon aldrig gjorde för Stina Dabrowski?

Hur som helst var hon enligt hennes sekreterare Mark Worthington vid gott mod på väg till sjukhuset. Skönt att höra!

Under sina glans dagar lär den järnhårda Thatcher ha sagt: "Being prime minister is a lonely job... you cannot lead from the crowd." Bara så där!

Vara glad åt det lilla

Ibland är livet och vardagen som en stor grå massa av väckarklockealarm, jobb, matlagning, tandborstning, sömn, fler alarm, jobb, matlagning, tandborstning och sömn. Det är bara måndag och fredag och allt flyter ihop till en seg grå vardagsröra. Vädret är grått, det är ekonomisk kris, folk varslas till höger och vänster och vi äter blodpudding till middag, kan det bli mer vardag? Det roligaste som händer är att någon på jobbet bjuder på bullar till eftermiddagskaffet.

Men det är mitt i den grå vardagen som man ska tänka positivt, vara glad åt det lilla och se framåt. Så here we go:

• Det är färre dagar till lön i mars eftersom februari är så kort
• Det är fem månader till semestern (okej, den är inte helt positiv)
• Det är ljust när man går till jobbet
• Vi lever i en demokrati
• "Jag har i alla fall min hälsa" som Bridget Jones hela tiden försökte intala sig

På tal om blodpudding har den slagit försäljningsrekord i dessa kristider. Blodpudding är inte bara billigt, det är gott och nyttigt också, även i högkonjunktur.

Sen kan jag inte låta bli att undra över kopplingen mellan porr och politik. I SvD stod det idag att en undersökning som gjorts av Journal of Economic Perspective visar att de stater i USA som har högst andel porrsurfande bland annat mormonstaten Utah röstade på McCain och de stater som hade minst porrsurfande bland annat Montana röstade på Barack Obama. Jag har inte riktigt kommit på vad det här betyder men nått är det. Om det inte är positivt så är det åtminstone i den grå vardagen en smula komiskt.