Tack skidsäsongen 2016!

Tack skidsäsongen 2016!
Du har varit fantastisk.

Nu kör vi sommar.

Den absolut sista skiddagen den här säsongen

Vi åkte tåg för att hälsa på kompisar i Katterjåkk.

Solnedgång i Katterjåkk.

Majbrasa fjäll-style

Storbackeåkning.

Solnedgång i fjällstugan.

Andas fjälluft

Det är ljuvligt att vara här. Att kunna vila blicken på ett snöklätt fjäll långt bort. Att känna solen värma kinderna. Att gå i snö.

Fyraåringen njuter. Går två meter bakom morfar och "jobbar". Kör skoter, hänger upp en fågelholk och tänder majbrasan. 

Vi åker skidor också. 

Äh, vi kör lite vinter till...

Fyraåringen och jag sitter på ett plan norröver. På vår slutdestination väntar snö, skidåkning och lite mer vinter. Vi ska öva på att plogsväng, åka lift och hänga i snöbaren. Jag ska se till att få lite längdskidemil i benen inför nästa Vasaloppssäsong. Vi ska elda i spisen, pimpla efter röding och leva fjällstugeliv i en dryg vecka. Medan lillebror och pappan ser hur stugan på Gotland klarat vintern. Alla dessa stugor...

Mot stan

Vi lämnar ett soligt men rätt blåsigt Abisko och åker mot stan, våren och vardag. Det är alltid lika vemodigt. Men också skönt att kunna ta ett bad, gå på vattentoa, kolla Netflix och beställa hämtmat. Men om bara några veckor är vi här igen. 

Fjälliv när det är som bäst

Sol, snö och sagolik utsikt. Kidsen åker skidor, spark och skoter. De åker längd, madrass och bob (snow-racer). De skottar snö, bygger kojor och pimplar. Vi steker palt i Muurikkan och äter ute. De älskar det. Och när barnen är glada är föräldrarna glada. 

Ljuvlig soluppgång

Ännu en tidig men ljuvlig morgon i Abisko. Utsikt från fjällstugan. Inget filter behövs. 

Jag skickar över den vakna ungen till mormor och morfar och funderar på om jag ska jaga den där nyvakna flugan som surrar mot rutan eller somna om. 

Flugan vann, nu sitter jag med datorn och snart finns det nybryggt kaffe. 

Sova får jag göra en annan gång.

Dagens utmaning

Det är en utmaning att resa ensam med två barn. Det kräver, så att säga, sin deo. Det är då jag önskar mig den där tredje armen som borde växa ut när man får sitt andra barn. Men i det stora hela har det gått bra. Väskor, skidor och två kids i hyfsat rena kläder är med. Nu är det bara en bilresa innan vi framme i Abisko. 

Mot fjällparadiset

Kidsen och jag checkar ut från stan, betongen och våren. Vi drar på oss dunjackorna, mössorna och långkalsongerna. Vi åker mot vintern och vidderna.

Skidåkning, skoteråkning, snögubbebyggning, pimpling, påskäggsöppning (väldigt viktigt för vissa) och häng med familj och vänner väntar.

Fjällstugan här kommer vi!

Våren på väg i fjällstugan

Minns ni för tre veckor sedan såg det ut så här. 

Nu är våren på väg i Abisko och jag fick den här bilden skickad till mig idag. 

I stormen öga

Abisko i april. Full vinter och full snöstorm. Vägen mot Riksgränsen och Norge är stängd. Tågen har fastnat i Vassijaure. Stormen viner in under taket och plåten vibrerar. Snön vräker ned, horisontellt. Det drar i den självventilerade fjällstugan och jag får höja värmen. Vi tittar på fjällbjörkarna som viker sig i vinden, dricker kaffe, kurar och försöker aktivera livliga barn. 

Inför Vasaloppet

Min pappa säger att man måste ha 50 mil skidåkning i benen innan ett Vasalopp. Idag körde jag de första fem kilometrarna på mina nya skidor. Så nu har jag bara 49,5 mil kvar.

Utsikt från dagens längdspår. 

Abiskoloppet

Påskafton då kör vi Abiskoloppet. Glad påsk på er! 

Check på fjälltabata

Mitt livs första tabatapass är avklarat. Utomhus, i kängor och nysnö med Torneträsk och Lapporten som utsikt. Inte för att jag orkade kolla på det. Jag hade fullt upp med att göra övningarna och andas, fast i omvänd ordning. Men värre utsikter finns det ju. Snabb och effektiv träning som tog 24 minuter. Sen var det bara att ta på sig skidorna och åka hem till stugan. Nöjd och trött. 

Från vår till full vinter

Att flyga Stockholm-Kiruna är som gå igenom den där garderoben och komma ut i Narnia. Från vår till vinter på en och en halv timme. Här är det mycket snö. Har faktiskt aldrig sett så här mycket snö i Abisko den här tiden på året. Det är härligt. Och det är något visst med att se norrsken genom dassdörrfönstret.

Packa, packa, packa

Hur mycket kläder behöver en ettåring  och en treåring i tolv dagar i fjällen? Utan tvättmaskin? Rapporten uppifrån säger full vinter. Jag tar det säkra före det osäkra och packar nästan allt de har. 

Men gör inget att vi har kläder för en månad, det ska bli så skönt att byta regnväder mot snöväder, betong mot fjäll och badkar mot bastu. Jag längtar efter fjälltoppar, djupsnö, norrsken och fjällstugeliv. 

Vårfrudagen och mina två stugor

Den här dagen får mig alltid att tänka på mina två paradis, fjällstugan och stugan på Gotland.

De godaste våfflorna jag vet är de man får på Låktatjåkko fjällstation 1228 meter över havet efter att man tagit sig dit upp på skidor. Inget smakar så gott som de våfflorna. Torra strumpor, hjortronsylt och en klick grädde och så är man redo att glida hela vägen ner till Björkliden.

Stugan på Gotland, vårt sommarparadis i skogen med smultron på tomten och ekorrar i träden och vars lilla dammiga grusväg med en grässträng i mitten heter just, Vårfruvägen.

Mina två paradis. Snart är det er säsong.

Rapport från fjällstugan - eller en trött och oinspirerad bloggares bekännelse

Nej, vi är inte där ännu. I Abisko, alltså. Fjällstugeland, insnöad och avskärmad. Även om man skulle kunna tro det med tanke på min lite ofrivilliga bloggtorka. Men just nu finns liksom inte tiden. Eller orken, inspirationen och kreativiteten som ändå behövs för att fylla den här platsen med hyfsat välformulerade inslag av text. Hur som helst. Jag har inte gett upp. Jag samlar kraft, laddar om. Vända blad skulle man kunna säga. Vi får se. Men det kommer mer. 

Snösug

När man ser bilder som den här kan man inte göra annat än längta till fjällstugan och snön. Tur att vi har en resa inbokad. Antar att vi får börja med att skotta.

Bilden är lånad från Björkliden

Norrsken i fjällstugeland

Så här års är det mest utländska turister i Abisko. Japaner, italienare och kineser. Så här års är det mörkt, alltså riktigt jävla skitmörkt, typ natt, större delen av dygnet och det är ofta svinkallt. Det vill säga helt perfekta förhållanden för norrsken. Och alla vill se norrsken. De kommer från när och fjärran, eller mest från fjärran. Det är ju förståeligt för även om du är uppvuxen med norrsken är det alltid lika magiskt. I Abisko med  Torneträsk, fjällen och viddena är det extra magiskt, DN skriver om Abisko, det stora intresset för norrskenet och hur man på turisttationen skapat lönsamhet för hela året.

Vi ses snart igen, fjällstugan!

Då lämnar vi fjällstugan, hjortronen, fjällen och Abisko för den här gången. Nåja, en del hjortron har vi ju med oss. 

Vi börjar vår road-trip söderut mot stugan på ön. Men först väntar poolbad, havsbad och kanske också bastubad i Piteå.