Fredag är det bästa jag vet

Det börjar redan när man vaknar på fredagsmorgonen. Det är liksom lättare att gå upp när jag vet att imorgon får jag sova så länge jag vill och kan. (Ofta vaknar jag ju ändå tidigt på lördagsmorgonen, typ före sju.) Det är också lättare att jobba på fredag för det är en härlig känsla att veta att jag har en hel helg framför mig, två hela dagar att göra precis vad jag vill. Den perfekta fredagen går jag tidigare från jobbet direkt till gymmet, sedan hem och dricker lite vin och lagar mat. Umgås med pojkvännen och somnar tidigt. Åh, så klämkäckt och medelsålders det låter. Men är man 35 år så är man.

Idag skippade jag gymmet (slö och allergisk) och hann hem för att sitta en stund i solen på balkongen med ett glas kallt vitt vin och titta ut över Mälaren, Riddarfjärden eller vad nu vattnet här utanför heter.

Nu ska jag snart hälla upp ytterligare ett glas vin och börja skala rotfrukter. Det ska bli entrecote och ungsbakad potatis, palsternackor och svartrötter till middag. Till det en grön sallad och naturligtvis världens godaste bea. Bearnaisesås från Delikatess Fabriken i Vidsel. Varken nyttig eller light men SJUKT god. Testa! http://www.delikatessfabriken.se/ Efterrätten fixar pojkvännen på vägen hem från jobbet. Jag hoppas på nått från Lux.

Ha en bra helg!

Bilder från paradiset

Vassi

Fina vänner, Malin, Anna och kamrat Johan

Ett litet fint ordspråk från vår bastu i fjällstugan

Snart vinter...?

Japp, då var jag hemma igen. En vecka går fort, särskilt när man har roligt. Finväder, finfin åkning och fint sällskap. Jag har fått fräknar och lite googlesbränna (mest runt munnen så att det ser ut som jag har mustasch, why, why?) och här är det sommar. Får det gå så fort och hur varm är egentligen + 20 grader? Vad har man på sig och VAR är mina sommarkläder? Allt är grönt och jag har proppat i mig allergimedicin och hoppas på det bästa. Längtar redan till vintern och nästa skidsäsong. Planerar för nästa säsongs åkning. Ett som är säkert är att det blir fler skiddagar än den här mellansäsongen. Fast, visst ska det bli skönt med några varma sommarveckor innan.

Ett litet tips inför den kommande vintern: "Ät inte snö som är gul, särskilt inte om den är varm."

Bara timmar kvar...

Bara timmar kvar tills jag åter är i paradiset. En veckas skidåkning i vårsol ska det bli. Hoppas på snö på natten och sol på dagen. En och annan bastu och massor av skönt häng med trevliga människor.

Jag lägger upp lite fräna bilder när jag är tillbaka :o)

Återfunna!

Mina dyrstavar är tillbaka! Återfunna och välbehållna. Jag visste det! Att de skulle komma fram till slut. Nu ser jag ännu mer fram emot skidåkningen i paradiset nästa vecka. Tack Malin för ditt idogna letande!

Att få hänga på Wall of fame är inget man bara gör. Det är något man förtjänar. Men att ha meriten "kräkts på toan på the White Room" (obs inte Stockholmsklubben) bidrar starkt.

Det går tydligen bra att blogga från ett hotellrum i Sunne också där jag befinner mig nu. Här är det irriterande varmt väder. Tur att jag snart får lite mer vinter.

Några bilder från stugan på ön

Ingen gotlandsstuga utan fina stenar

Alltid eld i spisen, nästan. Till höger skymtar Wall of fame

Äppelskänken från stallet

Vår fina och smarta trapp

Hört på bussen

Ett par med ett litet barn i barnvagn står bakom mig där jag sitter på bussen hem idag. Mitt på Flemminggatan säger pappan "-Det var här jag såg världens största spindel, du vet när jag skulle hämta passen" Det här låter intressant tänker jag som inte har så mycket annat att göra på väg hem och dessutom är jätterädd för spindlar. Han fortsätter och berättar hur han möter en man som helt plötsligt väjer för något på trottoaren och när han kommer närmare ser han en jättestor spindel. Pappan beskriver spindeln som "jättestor och måste ha rymt någonstans ifrån" och genast får jag bilder av fågelspindlar i tallriksstorlek med långa håriga ben och jättekroppar.

Pappan fortsätter berätta att det börjar samlas folk kring honom och spindeln och att flera tar fram sina mobiler och tar kort. Det hade han också gjort och tar fram mobilen och visar för mamman och för det lilla barnet. -Jag vill också se! vill jag ropa men hejdar mig för sånt gör man inte när man tjyvlyssnar på andras samtal på bussen. Hur spännande det än kan vara. Pappan avslutar historien med att berätta att när alla står där och fasar sig över spindeln, tycker den är äcklig och tar kort med sina mobiler kommer det en gammal dam med rullator fram och säger "-Äh, det där är en vanlig källarspindel". Paret med det lilla barnet och fotot på spindeln i sin mobil (osett av mig) går av bussen och jag kommer aldrig att få veta exakt hur stor spindeln egentligen var.

Inatt får jag sova i stugsängen för vi åker till stora ön strax. Båten går 2105 och jag längtar efter att få elda.