Hört på bussen

Ett par med ett litet barn i barnvagn står bakom mig där jag sitter på bussen hem idag. Mitt på Flemminggatan säger pappan "-Det var här jag såg världens största spindel, du vet när jag skulle hämta passen" Det här låter intressant tänker jag som inte har så mycket annat att göra på väg hem och dessutom är jätterädd för spindlar. Han fortsätter och berättar hur han möter en man som helt plötsligt väjer för något på trottoaren och när han kommer närmare ser han en jättestor spindel. Pappan beskriver spindeln som "jättestor och måste ha rymt någonstans ifrån" och genast får jag bilder av fågelspindlar i tallriksstorlek med långa håriga ben och jättekroppar.

Pappan fortsätter berätta att det börjar samlas folk kring honom och spindeln och att flera tar fram sina mobiler och tar kort. Det hade han också gjort och tar fram mobilen och visar för mamman och för det lilla barnet. -Jag vill också se! vill jag ropa men hejdar mig för sånt gör man inte när man tjyvlyssnar på andras samtal på bussen. Hur spännande det än kan vara. Pappan avslutar historien med att berätta att när alla står där och fasar sig över spindeln, tycker den är äcklig och tar kort med sina mobiler kommer det en gammal dam med rullator fram och säger "-Äh, det där är en vanlig källarspindel". Paret med det lilla barnet och fotot på spindeln i sin mobil (osett av mig) går av bussen och jag kommer aldrig att få veta exakt hur stor spindeln egentligen var.

Inatt får jag sova i stugsängen för vi åker till stora ön strax. Båten går 2105 och jag längtar efter att få elda.