Länge leve dubbelnamnen

Looking for Sara-Sara skrev för några dagar sedan om att man på Korsika ofta döper sitt barn till sina far- och morföräldrars namn som ett dubbelnamn. Om farmorn heter Marie och mormorn Chiara så blir dotterns namn Marie-Chiara.

I mitt fall skulle jag ha hetat Lilly-Ingrid. Vilket faktiskt inte alls är så tokigt. Det låter lite som en svenskättlad Hollywoodskådis. Lite dekadent men glammigt. Min bror hade inte haft det lika lätt med namnet Konrad-Leonard...

Vad skulle du eller dina barn hetat?

Du är vad du heter

Högstadiet. Tonårsfinnar, grupptryck, muffins med glasyr istället för lunch, eget skåp, skolbuss, disco på Folkets hus, rökruta, trimmade mopeder och smeknamn.

Aldrig är väl ett gäng 14-åringar så kreativa som när de hittar på roliga namn på allt och alla. De flesta baserades på personens utseende eller på nån rolig händelse. I min klass hade vi bland annat Schlangen, Hippie, Lillen, Gråa, Kubiken, Luj, Alabama och Koppen. Hippie hade långt hår och såg ut som just en hippie. Lillen, Gråa och Kubiken var också namn som syftade på hur de såg ut medan Schlangen kom från ett tillfälle när personen slängde med sina långkalsonger och skrek "Slanga svettbralla". Koppen var en söt tjej med stora skrattgropar och namnet Alabama kom från en rosaröd moped av det märket.

Lärarna hade naturligtvis också smek- eller snarare öknamn. Det var bland annat Svettchrille på grund av sina rejäla LP-skivor, Bullen var en halvalkad gympalärare och Jabbadahutten en storväxt klassföreståndare i parallellklassen. SO-läraren kallade vi för Chick-idi-chack-rumpan för hans rumpa var stor och rörde sig i chick-idi-chack-rytm när han gick. Chick-idi-chack, chick-idi-chack.

Själv fick jag ett namn som kom av att jag hade så mjuka händer. Så mjuka som plysch. Alltså Plyschen. Eller Plirran. Inget namn jag själv använde. Men det hade ju kunnat vara långt värre.

Här och här kan du läsa om fler roliga namn.