Det ljuva livet som två-barnsförälder

Jo, läget är väl lite smått kaotiskt just nu och det går lite upp och ner. Ena dan tycker jag att det är skitlätt med två barn. Rosaskimrande, harmonisk och förmodligen helt hög på amningsendorfiner vill jag skaffa en tredje unge nu på en gång. Andra dar när den ena skriker högre än den andra kan jag inte förstå hur vi ska klara av de två vi redan har.

Jag har också helt glömt hur hårt jobb det är att amma i början. Hur ont mjölkstockning gör, hur fast man är i soffan och hur urlakad man känner sig. Och hungrig. Efter en graviditet utan större aptit äter jag nu allt jag kommer över. Jag är värre än en växande tonåring. Dricker mängder med O'boy med mjölk, länsar kylskåp och går lös i skafferiet. Jag är omättlig, jag kan inte få nog. Men annars är nog allt som vanligt. Nästan.

Storebrorstatus: Det gick hur bra som helst på den nya förskolan när inskolningen var över och pappa inte var med. Han sover i och för sig inte men äter och hänger med de andra barnen utan större problem.

Don't try this at home

På ett sätt är det bra. Att skola in storebror, former known as "lilleman" och "ungen", på en ny förskola just nu. Pojkvännen är ju ändå ledig.

Men att bryta upp från en mycket omtyckt förskola och börja på en helt ny samtidigt som man har ett nytt syskon hemma kanske inte är helt optimalt. Den vanligtvis snälle (säger inte alla föräldrar det om sina egna barn?) och i nya sammanhang reserverade storebror är som förbytt. Han äter inte, sover inte, sitter inte ned på samlingarna, röjer runt och nyper och drar andra barn i håret och är allmänt stökig och jobbig. Både storebror och pojkvännen är helt slut när de kommer hem.

Det dåliga samvetet gnager. Varför utsätter vi honom för detta? Hoppas, hoppas det blir bättre snart.

Habitat i stan

Det har väl inte undgått någon inredningsintresserad att brittiska, Terence Conran-butiken Habitat har öppnat i Pub-huset i Stockholm. Jag är grymt sugen på att gå dit men det får vänta. Igår damp nämligen IKEA-katalogen ner i vår brevlåda och fulla med inspiration ska vi idag åka dit för att kitta upp till storebrors rum.

Lika som bär?

När barnen är i magen är det svårt att föreställa sig hur de kommer se ut när de kommer ut. Vi pratade en hel del om våra söner skulle vara lika varandra. Här är resultatet:

Nu är han här!

Imorse kl 0832 föddes vår andra son. Han ska heta Hjalmar efter pojkvännens morfar. 3900 gram tung och 50 cm lång, fullt frisk men lite röd och skrynklig, väldigt lik storebror och naturligtvis bedårande söt.

Ännu ett mirakel.

I min väska - i väntan på nått stort

Kör en bloggklassiker a la Sofi Fahrman och visar innehållet i min packade BB-väska.

Lektyr ifall bebisen är en sovare, leksak som storebror valt, blodsockerhöjare, amningssmörj, bebiskläder, ljuddämpare och lukta-gott-smörj.

En sista magbild

Det har inte blivit så många magbilder under den här graviditeten varken här på bloggen eller i övrigt. Förra dokumenterade vi noggrant varje vecka. Den här gången har det blivit ytterst sporadiskt. Men en sista? magbild fick jag ändå till i motljus i sovrummet.

Fattig bonddräng

Jo, annars lyssnar vi en hel del på Fattig bonddräng. Ungen kan inte få nog. Den går på repeat. Särskilt Tommy Körbergs version. Versionen där jag sjunger efterfrågas inte fullt så ofta.

Snart fyra

Nio månader. Tre fjärdedelar av ett år. Det som i julas kändes som en evighet är snart över. En graviditet. Ännu ett mirakel. Jag har mått illa, jag har mått bra, jag har oroat mig och jag har tagit det med ro. Väskan är packad och spjälsängen bäddad. Om några dagar är vi fyra.

Att kunna äta kakan och ha den kvar.

Hemma igen. Stadsliv. Människor, bilar, bussar, buller och till ungens stora förtjusning också grävmaskiner, lastbilar, tjutande ambulanser och mullrande flygplan, barnmyller på lekplatsen och kö till gungorna, uteserveringar, hämtmat och eftermiddagskaffe i skuggan på balkongen. Vårt liv i stan är allt som fjällstugelivet och stuglivet på ön inte är. Och jag älskar det. Det jag gillar allra mest är kontrasterna. Att få både och.

Mitt norrländska hjärta skulle inte älska Stockholm så mycket om jag inte ibland fick vila mig i bulhuset i den tysta gotländska tallskogen eller hoppa över en fjällbäck med myggen surrandes runt öronen eller ta några långa svängar i orörd nysnö med utsikt över fjälltopp efter fjälltopp till långt in i Norge.

Jag älskar att jag både kan äta kakan OCH ha den kvar. Ja, jag vet att jag är privilegierad.

Dags för stadsliv igen.

Stugsemestern är slut. Vi har packat, städat och stängt. Myggnätet är nedplockade, fönstren stängda och sommarblommorna ligger i komposten. Det känns som alltid oerhört vemodigt och jag fäller en tår när jag vrider av varmvattenberedaren. Det dröjer ett tag innan vi är tillbaka. För nu väntar stadsliv, vardagsrutiner, inskolning på förskolan och en ny familjemedlem.

Nytt till samlingen

Det finns hur många keramiker som helst på den här ön och många gör riktigt fina grejer. Vi har fastnat för Jan Sandbloms stilrena frukostskålar och muggar i grått och vitt. Sandblom håller till i Burs på södra ön och vi brukar passar på att svänga förbi och köpa nytt till samlingen när vi gör Sudretturen. Förrutom skålar och muggar i grått och vitt finns det karaffer och espressomuggar i fina pastellfärger. I år hade servisen dessutom utökats med en generös mattallrik.

Gårdagens bedrift

Igår fick jag några timmar när pojkvännen tog ungen med sig och åkte för att vaxa bilen. Jag passade på att njuta av lugnet och måla tånaglarna. Med så stor mage är jag förvånad att jag ens kunde. Okej, det var inte helt lätt och resultatet blev inte perfekt men med två veckor kvar får det väl ändå anses som en bedrift.