Den okunniges kunskap

Jag har nu bara fem gånger kvar på min Poppiuskurs. Men än halva tiden har redan gått. Och jag tycker ju mer jag lär mig desto mindre tycker jag att jag kan. Den okunniges kunskap.

Hårkris

Igår var det då dags att bli ett år äldre. Jag hade tänkt fira mig själv ordentligt med en tid hos frisören. Alla som bor i den här stan vet att man måste boka i GOD tid för att få en tid hos en bra frissa. Så sedan december har jag sett fram emot nästan tre timmars ompyssling. Men magsjukan hemma hos familjen frisör ville något annat. Det skapade en smärre katastrof hemma hos jag-står-inte-ut-en-dag-till-med-mitt-risiga-slitna-hemska-hår. Men efter en tids djupandning och avslappningsövningar fick jag tag på en ny tid och kan nu se fram emot både en tid hos frisören och hudsalongen på samma dag.

Besök på bygget

För någon vecka sedan kollade vi läget på bygget och de har kommit igång ordentligt. Vårt hörn är fortfarande bara sand och sten men visst ser det ut som man jobbar med våning två neråt vattnet?

Ingen klocka väckte mig

Ingen klocka väckte mig i morse. Tio i sju hade jag sovit klart. Jag dricker min andra kopp te, läser Svenskan och Fokus (som numer kommer på morgonen, hurra!) tittar på nyhetspanelen på morgontv, har satt igång en tvättmaskin, hängt ut sängkläderna på balkongen, uppdaterar bloggen och gör upp planer för dagen. Jag har träff med PT-Karin vid lunch och i eftermiddag ska jag gå en sväng på stan. Igår vann Luleå Hockey sin andra match i semifinalserien.

För första gången på väldigt, väldigt länge har jag en härlig fredagskänsla.

Vardagslivet

Lasse Åberg lär ha sagt: "Om du går fort och ler mycket märker inte folk att du är ful." Det tröstar jag mig med när jag småspringer till bussen med svettig panna, håret på ända och mascara på kinderna.

Tacksamhetstisdag

Vissa dagar är jag mer tacksam än andra att jag bor i en demokrati, i ett land som hittills skonats av stora naturkatastrofer där alla barn får gå i skolan och jag kan välja om jag ska äta riktigt mat till middag eller bara fil och mackor som ikväll.

En tulpandag

I morse blev jag glad när jag kom att tänka på alla de tulpanlökar som vi grävde ner utanför stugan på ön. Helt ovetande var jag då om att dagen skulle fortsätta i tulpanens tecken. På Poppiuskursen hade vi i dag heldagsreportage på schemat. Jag fick uppgiften att åka ut till Tulpanens hus i Åkeshov. Ett levande museum med utställning, galleri, butik och kafé och tulpaner, tulpaner, tulpaner överallt. Visste du att det finns 2600 officiella tulpansorter i världen och att det tar 15-20 år att ta fram en ny tulpansort. Tulpanens hus är en otroligt inspirerande och avkopplande plats med god lunch och nu har jag bara själva reportaget kvar.

Glad och lite sur

Det är vår i Stockholm i alla fall enligt SMHI. Då dygnstemperaturen varit över noll i sju dagar.

Och jag kom just på att vi i höstas planterade massor med tulpanlökar i stugan på ön. Det gör mig glad. Det är dags att åka dit och kolla in dem.

Annars är jag lite sur för att jag inte kommit iväg till bion och sett The King´s Speech ännu. Dåligt!

Värt en chans?

Jag har aldrig ätit på Subway. Aldrig köpt en macka, läsk eller ens lånat toaletten. Men nu när de är större än McDonalds kanske jag ska ge dem en chans.

Lycka

Lycka är en riktigt god Cappuccino i ett gathörn på södra Manhattan.

Mot högre höjder

Bara så ni vet. Jag har växt en (1) centimeter. Jag är numer 161 cm lång. Jag som alltid varit 160 cm. När jag vaknade på måndag morgon var jag 160 cm och när jag gick och la mig var jag 161 cm. Tänk att under fortfarande sker.

Hur ska det här sluta?