En regnig dag på ön

Jag läser en av Alex Schulmans krönikor i gamla Gotlands Tidningar. (För det är klart man ska ha lokaltidning när man är här.) På ett pricksäkert och sådär Schulmanskt småironiskt sätt beskriver han öbor, sommargotlänningar och nysommargotlänningar och jag skrattar högt.

Jag förlorar mot pojkvännen i SvDs Gotlands quiz. Jag lyckas bara skrapa ihop 6 av 10 poäng. Jag hade koll på var det äldsta krukmakeriet ligger men jag hade absolut ingen aning om att skogsbaggen varken är en skalbagge eller ett slags får.

Jag uppdaterar mig på vad vännerna gör genom Facebook. En lyssnar på ett rövarband på Liseberg och har kompletterat med en bild, en annan grillar maniskt och en tredje packar för nått som vi inte får veta. Enligt en undersökning från TNS/Sifo är gotlänningarna näst bäst på att facebooka. Bäst är, inte helt oväntat, stockholmarna. På sommaren hänger ju, som bekant, halva Stockholm här på ön. Så jag undrar lite när undersökningen gjordes. Var det månne under sommaren?

/Facebook-beroende nysommargotlänning

Det orättvisa livet och den obarmhärtiga döden

Jag känner en flicka. Hon är glad, sprallig och har hela livet framför sig. Hon samlar på parfymer, syr och gör egna smycken. Hon gillar skor och älskar att dansa. En dag får hon ett besked. Ett besked som förändrar allt. Hon är 22 år och en riktig fighter. Men trots hård kamp förlorar hon mot sjukdomen. Och nu finns hon inte mer.

En mor och en far har förlorat sin dotter. En lillasyster har förlorat sin storasyster. En pojkvän har förlorat sin flickvän. Jag har förlorat en kusin. Cancern är grym. Den är obarmhärtig, ibland helt skoningslös och totalt orättvis.

Men så klart finns hon. Hon finns i våra hjärtan, i våra tankar och i alla fina minnen. "Gör någonting viktigt tillsammans" är underrubriken på hennes blogg. En uppmaning till oss alla att ta vara på och njuta av livet. Man vet aldrig vad som händer. Ta hand om varandra!

Tänk på alla som drabbas av cancer. Stöd forskningen och var med och rädda liv. Cancerfonden

Sommar på Gotland

Förra veckan: Fullt ös i Almedalen, flygblad i högar, lobbyister överallt, nästan 1400 seminarier, här och där en politiker med Säpo i släptåg, rosémingel och plockmat, diskussioner, sena kvällar och tidiga morgonar, politiska och mindre politiska utspel, en minister avgår och en partiledare bränner pengar, valkampanjstart, fjärrvärmefokus, en ny klocka och en strålande varm sol i ett underbart vackert Visby.

Denna vecka: Semesterlunk i stugan, frukost under parasollet på altanen, fågelkvitter, eftermiddagar i hängmattan, bad vid sandstranden, bad vid stenstranden, rävungebesök, ett glas rosé innan middagen, varma kvällar och tropiska nätter, myggfönster, Sommar i P1, grillad entrecote, hemkokt flädersaft, solvarma jordgubbar från Källunge och en strålande varm sol i ett underbart vackert Åminne.

Man ska vara på Gotland på sommaren.

Pinsamt

Några dagar innan det stora kronprinsessbröllopet när de prominenta gästerna började anlända slötittade jag lite på tv och såg ett inslag om prins Albert av Monaco och hans vackra blonda flickvän. Jag lyssnade inte riktigt på vad som sas och jag tittade inte så noga på bilderna. Jag hörde nått om stjärnstatus och i min hjärna blev det Hollywoodglans. På något sätt fick jag för mig att han var i hop med Charlize Theron. Du vet, skådespelerskan som vunnit en Oscar för sin roll i Monster. Skulle hon komma på bröllopet? Det är ju en jättenyhet, tyckte jag. Och berättade det för allt och alla.

Och när jag väl insåg att prins Albert inte alls är tillsammans med en Hollywoodkändis utan med Charlene Wittstock, en gammal OS-simmare steg färgen på mina kinder och jag har inte kunnat släppa det sedan dess. Och jag berättade detta för folk. Åh, så pinsamt! Men när jag tänker efter är jag inte helt fel ute. De är båda är snygga, blonda och från Sydafrika. Och varför skulle inte prins Albert kunna fixa en stor skådis när furst Rainer kunde?

På tal om Prins Albert har jag träffat honom en gång i Riksgränsen. Inte för att vi direkt pratade med varandra men vi åkte i samma backar, hängde på samma hotell och dansade på samma dansgolv. Riksgränsen 2004. Man kan, om man tittar noga, se prins Albert bakom mig, rakt ovanför min röda mössa till höger om den röda jackan, till vänster om den gröna och helt i svart. Japp, det är prinsen i profil.