Är det off-pist man vill ha. Är det off-pist man ska få. Efter en rejäl frukost på hotell Borgafjäll tog vi oss tillsammans med ett gäng från Åre, två snowboardsjibbare, två guider och en pistmaskinsbuss upp mot de vita lovande topparna. Men vädret ville annorlunda, det drog igen och sikten var lika med noll och vi blev fast i en raststuga halvvägs upp. Vi drack lite kaffe och väntade, vi drack lite mer kaffe och väntade, vi åt lunch och väntade och vi drack lite mer kaffe och väntade. Men till slut sprack det upp och sikten blev så pass bra att vi kunde ta oss upp till den första toppen.
Det första åket började i så kallat Åre champagnepuder (det vill säga stenhård, vinpinad betongsnö). Det gick inte att svänga, mina lår värkte, jag var rädd och undrade vad jag gett mig in på. Men när vi kommit ner en bit slätade snön ut sig, blev mjuk och behaglig och jag gjorde stora svängar kände hur jag fick tillbaka känslan i benen och hur andhämtningen blev lugnare. Att åka skidor är ju bara så fantastiskt roligt.
Det blev tre åk till och när vi är på väg upp till den sista toppen i vår pistmaskinsbuss berättar guiden att vi ska avsluta med dödsåket. Stämningen stiger och pulsen går upp. Kommer alla att komma helskinnade tillbaka till hotellet? Blir det här dagens sista åk i dubbel bemärkelse? Men åket är varken brant, isigt eller svårt. Det är lite trixigt i början och vi får ta av oss skidorna för att komma ändå upp på toppen men sen är det bara att stå på. Sista biten ner till hotellet surfar vi i ospårad snö mellan glesa fjällbjörkar med ett lyckligt leende på läpparna.
En riktigt härlig dag på fjället.
3 kommentarer:
Underbart Susanne. Ditt rätta element.
Och tack Susanne och Carina för en härlig helg!
Tack själv, söta Malin för allt!
Skicka en kommentar