En vecka och redan chef

I går firade vår hjälte en vecka. En tuff vecka och helt klart värd att fira. Allt går åt rätt håll. Hjälten mår bättre och bättre. Vi är kvar på neo men har fått flytta till ett så kallat familjerum där han får vara med oss så mycket han och vi vill. Ett steg närmare hemgång.

Enligt doktorn nu på morgonen är hjälten i princip frisk och det visar han. Trots att han är så liten och har varit så sjuk är det han som bestämmer, 24-7. Vår nya chef som bestämmer när vi ska sova, äta, klä på oss, gå på toa, läsa tidningen, duscha, fika och blogga.

Jag ska inte klaga han är en helt underbar bebis och det är fantastiskt att han är frisk och stark nu. Men jag har inte ens hunnit dricka en enda kopp kaffe latte.

Fredagsmys på BB neo

Nu när jag är utskriven och vi bor här som Konrads föräldrar får vi inte längre ta del av SÖS helpension*. Det innebär att vi får fixa vår mat själva. Vi kör det enkla köket. Det finns inte mycket tid till att vandra runt i delikatessbutikerna här på Söder.

Lilleman har kommit igång och äter ordentligt och ofta (ungefär varannan timme). Snart kan de koppla bort droppet om han fortsätter på samma sätt. Det är helt fantastiskt! Han vill, å det bestämdaste, att man ska sitta med honom tills han smält maten. Vilket gör att matning och nästa matning nästan går ihop.

Så fredagsmys på BB neo
Mysig middag: havregrynsgröt utan salt med mosad banan
Kvällssnacks: ett glas Proviva jordgubbsdryck på stående fot i det gemensamma köket och en näve jordnötter
Underhållning: sovande eller ätande bebis och ljudet av sjukhusapparater

*Du vet, läckert panerad fisk, kokt potatis och remouladsås, överkokt pasta med "köttfärs"sås och allt-möjligt-pytt med råkostsallad.

Jag är inte gravid längre

Plötsligt slår det mig. Jag är inte gravid längre. Lilleman är fyra dygn gammal och nu börjar jag fatta att han faktiskt är ute. Det kan ha varit något barnmorskan sa igår. Nått om mögelostar och parmaskinka (alltid mat, så klart) som gjorde att myntet trillade ner.

Och jag kan inte bara äta vad jag vill. Jag får också DRICKA vad jag vill.

Nu ska vi se om det går att få tag på ett glas champagne i sjukhusrestaurangen. Och det gärna innan lunch.

Vi andas ut

Vår lilla hjälte mår mycket bättre. Redan igår kväll kunde vi märka en tydlig skillnad. Han andades lugnare och ibland helt själv, utan syrgas. Nu på morgonen, hans tredje dygn, är hans lilla ansikte är slätt och har fått fin färg. Han har fortfarande en del slangar och sladdar kopplade till sig men alla prover visar på klar förbättring. Den punkterade lungan verkar läka av sig själv och han har fått behålla lite mat.

En tuff start på livet men han är en riktig kämpe. Kombinationen seg, uthållig norrbottning och stenhård gotlänning är nog receptet.

Tack alla för varma hälsningar och fina ord! Det värmer rakt in i våra oroliga föräldrahjärtan!

(Bilder kommer så fort alla slangarna är borta.)

Vi håller andan

Ibland tar livet paus. Man håller andan och vågar inte se framåt.

Direkt efter att de plockat ut Konrad (det blev akut kejsarsnitt) fick han åka ner till Neonatalavdelningen. Han hade förutom svalt fostervatten med bajs i också virat navelsträngen två varv runt halsen. Inte undra på att hjärtljuden blev svagare.

På BB Neo, som alla säger här på sjukhuset, är han övervakad varje sekund, dygnet runt. Han får det absolut bästa vården och man kan lugnt säga att han är i trygga händer. Men att se sin nyfödde son kopplad med slangar och sladdar till apparater som väser och larmar, se kanyler fasttejpade på hans små händer och se kurvor på skärmar gå upp och ner beroende på hans andning är en mardröm.

Nu två dagar senare är vi fortfarande här. Tack och lov är färre slangar och sladdar kopplade till honom och han mår bättre. Men samtidigt som han fortfarande behöver syrgas för att orka andas, vågar jag knappt ta ett andetag.

Välkommen Konrad!

Då är han äntligen här. Imorse kl 06.28 kom vår son Konrad. Han väger 3560 gram, är 51 cm lång och så klart det, sötaste som skådats.

Välkommen efterlängtade lilleman!

Nu kör vi vinter

Idag kör det igång. Vinterns startskott. Den stora sportföljetongen.

Den alpina världscupen.

Premiär i Sölden och på start finns bland annat Anja Pärson. I soffan sitter jag. (Om jag inte föder barn.)

Och den 12 november är Vinterstudion tillbaka. Det blir en härlig vinter.