Det finns hopp, eller?

Minns du att jag hade ångest över att ha beskurit rosen skoningslöst sist vi var på ön? Det såg ju inte jättebra ut. 

Men. Till min lycka verkar det inte som att jag dödade den. I alla fall inte ännu. Så här ser den ut nu. Det finns hopp, eller?

Rosornas ö

Vi har så kallad naturtomt i stugan. (Läs vi bor mitt ute i skogen.) Det är mysigt och det är ändå bara 10 minuters promenad till stranden. Vi har röjt sly och tagit ner några träd men det är långt ifrån nån trädgård. Vi skippade gräsmattan och satsade på en stor altan. Men två rosenbuskar har vi planterat. Vi bor ju trots allt på rosornas ö. 

Tyvärr har båda varit rätt taniga och glesa. Jag har läst att man ska beskära rosor skonigslöst. Hellre mer än mindre. Så jag tog mod till mig och klippte till. Men alltså, det här känns inte bra.