Ciao!

Allt är packat, skidorna vallade (nåja, det kan göras på plats också) och färgen på jackan bestämd (häng med så får du se vilken det blev). Nu drar jag till Italien i en vecka. Det kan bli några inlägg med skidåkningen i fokus, några på pasta och en hel del på jackan med snötäckta berg i bakgrunden, hoppas jag. Ciao! 

Velighetens lov

Jag brukar veta vad jag vill. Jag brukar känna direkt när kortet ska dras. Men när jag nyligen skulle investera (för det är en investering med tanke på vad det kostar) i en ny skidjacka fick jag sådan beslutsångest. Jag kan inte bestämma färg. Rosa/lila eller blå/svart. Fina båda två.

Jag var inne i butiken vid flera tillfällen och provade och provade. Velade och velade. Kollade webbsida på kvällarna. Jämförde. Velade och velade. Gjorde en miniundersökning bland vänner och familj. Velade.

Det har gått så långt att jag köpte den ena men efter en vecka i garderoben ska jag nu byta den. Tror jag.

Skidåkning och sömn

Jag ska till Alperna. En veckas skidåkning med kompisar. En vecka. Sju nätter utan barn.

Tyvärr har det inte snöat på ett tag dit vi ska. Utsikterna för meterdjup puder verkar vara skrala. Men jag tänker sju nätter ostörd nattsömn. Bara tanken är svindlande.

Kanske kan jag till och med ha tid att läsa en bok.

Stockholmsskidor

Ja, så här kan det se ut när en stockholmare Vasaloppstränar. Jag har snabbt fått lära mig varför det kallas för stockholmsskidor. Nåväl, det är ingen ide att fokusera på sånt jag inte kan påverka. Målet är Mora. Dit ska jag. 

Nu kör vi!

Då var det klart.

Ingen återvändo.

Nio mil.

Ja, nu kör vi!

58 dagar kvar

Jag har en del saker jag vill göra. Några grejer på en oskriven bucket list. Saker att pricka av innan jag dör.

En sån sak är att åka Vasaloppet. Så när min pappa i somras påpekade att ingen av oss blir yngre bestämde vi oss. Första söndagen i mars ska vi åka de där nio milen mellan Sälen och Mora. 

Det är 58 dagar kvar och jag behöver nog börja träna lite mer seriöst.