Jag har länge drömt om att åka till Boston. Det har alltid funnits ett romantiskt skimmer över Boston. The preppiest city of all. Ända sedan 80-tals klassikern Cheers, du vet baren där "everybody knows your name and they are always glad you came", har jag velat gå nerför trappan och sätta mig i baren. Dricka en GT, flirta lite med Sam, munhuggas med Norm och bli förolämpad av Carla.
Jag vill sparka på gula, röda och bruna New England Fall-löv och dricka varm choklad med stickade vantar, randig halsduk, rutiga knästrumpor och en grå veckad kjol och prata politik med John F Kennedy.
Jag vill klä mig i Chanel och pärlhalsband och äta hummerlunch (den kanske är från Maine men det gör inget) vid havet med Jackie.
Jag vill sitta på läktaren med en megalåda pop-corn och se Larry Bird sätta tre-poängare efter tre-poängare när Boston Celtics vinner över LA Lakers.
Om en månad blir det verklighet. Kanske inte riktigt allt. Men till Boston ska jag i alla fall.
Inlägg
2 kommentarer:
Lova att du tar oss med dig på bloggen medan vi sitter hemma och surar!
Japp, jag lovar att du får vara med när jag shoppar loss på Ralph Lauren, går Freedom trail och åker på valsafari.
Skicka en kommentar