Det hänger på händerna

Jag får Dagens Industri gratis i tre veckor. DI är mycket fondtabeller, börskurser och medelålders män i svarta kostymer. Men det är en bra tidning om man vill hänga med. Och varje fredag får man DI weekend som är lite mindre börskurser och mer livsstilsartiklar. I gårdagens tidning läser jag en intervju med Tommy Lindström, fd chef för Rikskriminalen. Ett mittuppslag med en stor bild på en man med skinnjacka och grånande tinningar. Jag lägger märke till hans händer. En äldre persons händer. De är rynkiga med åldersfläckar och de verkar vara en aning torra. Det får mig att tänka på händer och händernas betydelse för livet.

Det är med dina händer du tar dig fram. Innan du kan gå kryper du med hjälp av dina händer. Du äter och dricker med dina händer. Jo, självklart går det att leva utan händer men vi som har dem använder dem konstant. Du kan använda dem en i taget eller båda samtidigt. Vi skyddar oss och vi älskar med våra händer. Vi säger hej genom att skaka hand. Det första ett nyfött barn känner är ett par händer. När vi säger vila i frid lägger vi en blomma på en kista eller vid en gravsten med, just det, antingen vänster eller höger hand. Vi lär oss skriva med våra händer och imorgon kommer du att använda dina händer när du plockar fram röstkortet, klistrar igen kuvertet och lämnar in din röst. En hand säger mer än tusen ord. Tänk bara hur skönt det känns när någon lägger sin hand på din axel.

En kompis skrev på Facebook att sonen 2,5 månad blivit glad över att nyss upptäckt sin vänsterhand och spekulerade i hur glad han skulle bli när han upptäckte sin högra.

Mina händer är små och mjuka men de står upp för mig. De hjälper mig och gör allt jag ber dem om utan att klaga. Vad som än "händer" finns de där. Jag är dålig på att ge mina händer uppskattning. De underlättar mitt liv enormt och jag skulle verkligen sakna dem om de var borta.

Så tack underbara händer! Tack för att ni finns! Nu får ni hjälpa mig att lösa melodikrysset.