Men hej, jag gillar ju att leva på kanten

Förlåt alla vårenälskare men det här är ingen rolig tid. Kan till och med vara den värsta tiden på året. I år är det dessutom värre än vanligt om man får tro Svt. Överallt, precis överallt är luften tjock av pollen. Det är med livet som insats, men hej jag gillar ju att leva på kanten, som jag tar en promenad. Trots att jag är fullproppad med antihistamin och astmaspray piper luftrören när går jag runt lilla ön. Och jag måste erkänna, pollenexplosionen till trots, att det ändå är lite härligt med sol, grönt och varma vindar.

Dessutom har de lovat regn till helgen.

Vårtecken

Om man som jag tillhör de 3-5 procenten av Sveriges befolkning som blir deppiga och trötta på våren kan man ju pigga upp sig med att måla naglarna.

Hoppas bara att lacket hinner torka innan lilleman vaknar.

Update. Note to myselves! Tänk på att inte lägga ut en bild där delar av handen ser ut att vara 100 år gammal alternativt ta på rejält med handkräm.

Du vet att det är vår...

... när du vaknar upp en morgon och alla kläder känns för murriga, för stickade, för tjocka, för varma och bara helt fel. Därför unnade jag mig en ny färgglad och vårig sjal idag. Kommer funka till skinnjackan, till jeansjackan och till den tunna klänningen en kylig försommarkväll.

Välsignade regn!

När vinter rasar som bäst bland våra fjällar kommer det äntligen. Det efterlängtade och barmhärtiga regnet. Det rensar luften och genast känns det lättare att andas. Välsignade regn!

Pollenhelvetet

Hemma igen efter ett kort men härligt besök i fjällstugan och vintern. Solen strålar på ön och det är säkert över 20 grader varmt. Folk har fullkomligt slängt av sig kläderna. Jag ser vitbleka bara ben överallt (och det är inte bara positivt). Jag borde inte klaga mer på våren. Folk blir så provocerade. Men den här tiden på året är det som värst för alla pollenallergiker och astmatiker.

När ni andra tar av er kläderna och på solglasögonen och kanske tar en promenad eller en cykeltur, äter en glass på en parkbänk, påtar i trädgården, hittat en plats i lä intill husknuten, sitter på balkongen med ett glas rosé eller får axlarna solbrända på en uteservering. Då stänger vi allergiker och astmatiker dörrar och fönster, drar ner persiennerna (i alla fall jag), bunkrar upp med näsdukar, knaprar Kestine och Aerius och ser till att få i oss så mycket kortison eller Bricanyl som vi bara kan för att vidga luftvägarna. När det är som värst är det som att andas genom ett sugrör. Jag blir trött bara av att tänka på det.

Så skänk en tanke när du tänder grillen för första gången i år, där du sitter på picknick-filten i parken eller när du joggar fram i den vårspäda och ljusgröna björkskogen till oss som snörvlandes och kämpandes efter luft tvingas hålla oss inomhus när våren pågår som bäst.

Försöker gilla våren

Jag försöker gilla våren. Försöker varje år välkomna den med öppet sinne och öppna armar. Visst är det något särskilt med blåsippor som niger och knoppar som brister men ärligt talat vem har saknat de galna, konstant skrikande måsarna, hundbajset, trottoargruset, det bruna gräset, mögellukten, det obarmhärtiga ljuset och de otroligt smutsiga fönstrena? Vem vill egentligen sitta med rinnande näsa, kliande hals och astmamedicinen i högsta hugg och titta på när björkarna får musöron och de saltindränkta vinterdäcken bärs tillbaka i förrådet?

Våren är med allt sitt prunkande och växande som en nyutexad handelsstudent som vill lite för mycket. Våren ställer sig liksom in. "Gilla mig för jag ger dig ljusa kvällar. Gilla mig för jag låter onaturligt färgglada blommor växa precis överallt".

Nej, tacka vet jag vintern. Vintern ber inte om lov. Vintern är självklar. Hård men rättvis. Lite grann som en tjurig norrbottning. Lite grann som jag.

Men snart är det sommar. Sommaren är ok. Den är opretentiös och snäll. Den serverar mig nygrillad entrecote, långa nätter och ljuvliga sovmornar. Den ger mig stugliv på ön, fräknar på näsan och bruna ben. Den ger mig semester. Jag är rätt redo för semester nu.

Rent, tack!

Det är vår. Ljuset är tillbaka. Dagarna är längre och solen lyser obarmhärtigt in genom de gråsmutsiga fönstren. På de normalt krispigt vita köksluckorna syns fingeravtryck och kladd. På ett ställe verkar det som att kaffe har runnit utan att någon brytt sig om att torkat upp det. På väggen vid diskmaskinen syns tydliga spår av vinterns middagar. Kaklet ovanför spisen är fläckigt av stekfett. Fönsterbänkarna är täckta av ett avgasgrått kletigt damm. Nackdelen med att bo nära en motorväg.

För mig som just nu är hemma på dagarna (då det är så där obarmhärtigt ljust) ser lägenheten obeskrivligt skitig ut. Det är hög tid för en rejäl vårstädning.

Nu har jag äntligen tagit tag i det. Imorgon blir det av. Då kommer Annika med personal från IKA Städ AB. (Tack RUT!) Uppgiften blir att på några timmar förvandla lägenheten från ett grådammigt, kladdigt och vintertrött ide till en skinande väldoftande oas. Mitt bidrag blir färska blommor och nya doftljus. En bra arbetsfördelning.

Årets första vårtecken

När termometern visar -7 och snön ligger djup, folk suckar över kylan, det blåser en iskall gråkall vind och vi i Stockholm har den strängaste vintern på 150 år. Det är då jag ser det. Det allra första vårtecknet. Helt plötsligt är det bara där. De nya vita sneakersarna. Lite trevande till en början men ändå ett ställningstagande. Men de känns lika säkert som takdropp, krokusar och solglasögon. Men som sann vintervän har jag inget emot att ha vinter ett tag till.

Tre säkra vårtecken

1. Att ta fram cykeln när påsken är över. Att påsken är över är alltid ett säkert vårtecken nu liksom då. När jag var liten fick jag ta ut cykeln om snön var borta från gatorna när vi kom hem från fjällen efter påsk. Här i södra Sverige är snön nästan alltid borta från gatorna och jag tror att jag ska börja cykla imorgon. Måste bara pumpa däcken och smörja kedjan. Kanske börjar jag cykla på måndag istället...
2. Måsskrik dagarna (och nätterna) i ända. Varför måste de skrika så?
3. Vita jeans - så helt fel i slutet av januari men så fort mars går över till april är det helt acceptabelt. Själv tycker jag att vita jeans hör sommaren till. Det vill säga inte förrän 1 juni.