Jag vet inte om det är semestern, tystnaden ute i den gotländska skogen eller bara en fas men ungen har flera mornar i rad sovit till sju. Sju, mina vänner, istället för fem. Två små timmar men en oändlig skillnad.
Än är inte undrens tid förbi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Undrens tid, inte förbi än? Sussar den lille fortfarande gott på morgonen? Kanske inte... Jaja, det var härligt så länge det varade ; ) Tänk vilka små små detaljer som gör så stor stor skillnad. Men, så är det med det mesta kring di små liven tycker jag. /Lilla M
Nja, det är lite blandat men allt efter klockan sex känns som en seger. Man får vara glad för det lilla.
Skicka en kommentar