Det var en solig men aningen blåsig dag i mitten av semestern. Ungen och jag promenerade hem från lekparken nere på campingen. Ungen hade på sig sin fina, röda och ärvda solhatt som har skyddat flera generationers små huvuden. En hatt som även pojkvännen haft för en så där 38 år sedan. Ungen gillar sin hatt, den är söt och skyddar praktiskt ansiktet från solen. Men när vi gick över bron över ån kom en kastvind och svepte med sig solhatten. Hatten hamnade i ån och har inte synts till sedan dess.
Tills igår. Någon har fiskat upp den och lagt den på broräcket. Den var smutsig, full med alger och sjögräs men ändå lika härligt röd. Nu väntar en tvätt och förhoppningsvis minst 38 nya år.
Tack du vänliga själ som hjälpte oss att få tillbaka den fina, röda solhatten!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha, min make skulle också kalla den där hatten röd, men jag tycker minsann att den ser rosa ut!!
Nåväl, tänk då att den legat i ån i över en vecka.
Skicka en kommentar