Två hjälmfotingar

Det är ingen hemlighet att jag älskar vinter, snö och skidåkning. Det finns inget är bättre än en dag i backen, en bastu och skidtrötta ben. Det är nått som jag verkligen vill ge mina barn. Men det är inte alltid lätt när vintrarna i storstan mest liknar norrländsk försommar. 

Så det värmer gott i ett skidåkarhjärta när också två-åringen skrattande susar nerför backen. 

Det ska börjas i tid. 

Jul i Orsa

Vi ville åka bort över jul. Vinter, snö och skidåkning. Dagar i backen med rosiga barnkinder, varm choklad och några längdmil i benen. 

Men i måndags var det alldeles för många plusgrader och grönt överallt. Det har inte varit så lite snö i Orsa sedan 1977. 

Men så igår efter middagen började det snöa. 

Drömmen lever. En vit jul. 

Aleksijevitj De sista vittnena

Jag lyssnar på Svetlana Aleksijevitj bok De sista vittnena som radioföljetong i P1 på nätet. Jag orkar bara höra på ett par avsnitt i taget. Krigsbarnens berättelser blir för mycket. 

Jag tänker mycket på dem när jag stängt av. Krigsbarnen. Barnen som förlorade mammor, pappor, syskon och vänner och som utsattes för bomber, svält och ohyggliga grymheter. 

Plötsligt blir det viktigt för mig att veta om Svetlana själv har barn. På något sätt skulle det vara en tröst om hon som lyssnat till alla dessa barn har egna  barn. Jag googlar. 

Men, nej, hon verkar inte ha några barn.   

Fullt förståeligt.