Jag, en rocker?

Plötsligt kommer tiden i kapp mig. Jag som har ägnat år åt r&b, soul, hip-hop, 60-tal och britpop. Köpt skivor med Brand New Heavies, Blur och James. Lyssnat mig less på Victoria Tolstoj och Joss Stone. Dansat och sjungit med till Händerna i taket-Petter, Sexy Back-Justin Timberlake och Black Eyed Peas. Så bjuds jag på reklambyråfest med rock´n roll-tema och där framför scenen på den abonnerade hårdrockspuben med en falsettsjungande pudellockig sångare till det coverspelande hårdrocksbandet slår nostalgin till. Det är högt, jättehögt och det är överraskande bra. Jag 11 år igen, med nitarmband, en hög av Okej-tidningar och Lick it up, Kiss första LP som osminkade, på skivspelaren.

Idag är jag äldre har whiskeyröst och tinnitus (de spelade ju så otroligt högt), rättar till nitbältet och gör utan att tänka en Spotify-lista med låtar från Kiss, AC/DC, Mötley Crue och Ozzy Osborne.