På väg till en bal på slottet

Nysprejat hår, lockarna ligger som de ska, nytt läppglans, en fin blus och jag var på väg till den stora modefesten på NK. Modevisning av höstens måsten och mingel för kunder och fashonistas. Jag var inbjuden som kund. Gratis, glammigt och ganska mycket kändisar.

På bussen på väg in till stan, när jag ska sätta mig ner, tappar jag skon. Lämnar den liksom där på det skitiga golvet och fortsätter utan.

-Hoppsan!

Jag böjer mig ner för att ta upp den och hindrar då resten av passagerarna att gå vidare. Kvinnan bakom mig skrattar lite och jag tittar upp och finner mig. Du vet när du bara säger det där som du allt som oftast inte gör utan kommer på en dag senare att du skulle ha sagt.

-Som Askungen.

Och kvinnan skrattar ännu mer och jag känner mig nöjd. Det blir en bra kväll och när förtrollningen är bruten åker jag hem i min pumpa med ett leende på läpparna.

Saker som är slut när man som bäst behöver dem

Du vet hur det är. Du vaknar efter en kväll med vännerna. Det blev några glas vin och det blev sent. Du har snozat väckarklockan säkert 40 gånger. Klockan är redan för mycket och du är sen till jobbet. Du har ett viktigt möte innan lunch och behöver vara skärpt. Du häller i vatten i kaffebryggaren, lägger i ett filter och tar fram kaffeburken. Dina händer skakar och huvudet dunkar. Du öppnar burken och försöker dra in den underbara doften av malet kaffe men känner ingenting. Du tittar närmare och ser att det endast finns lite, lite kaffe kvar på botten. Det räcker knappt till ett halvt kaffemått. Aaaaahhhhh!

Andra saker som ofta är slut när man som bäst behöver dem:

Toapapper – åh, vad det är jobbigt, jobbigt, jobbigt.
Deodoranten – kan bli lite halvsunkigt om du har en stressig dag på jobbet.
Det roliga – är alltid slut när man har som roligast.
Semestern – behöver jag förklara?

Tillbaka?

Jag är tillbaka. Tillbaka i stan, tillbaka på bloggen och tillbaka i verkligheten. Egentligen är det bara min kropp som är tillbaka. Rent fysiskt sitter jag i soffan i lägenheten på lilla ön och dricker mitt kaffe. Men mentalt är jag fortfarande kvar på semesterön.

Jag sitter på altanen och tittar upp och ser hur det blåser i tallkronorna, jag hör ekorren hoppa från gren till gren och hur spillkråkan hackar i ett träd en bit bort. Jag dricker långsamt ett glas rosé, grillar entrecote, zucchini och halloumi. Jag ligger kvar i sängen, läser ännu en deckare och målar om loppisfynd. Jag hänger upp den blöta bikinin, rufsar sanden från håret och löser korsord. Jag packar en picknick-korg och vi åker på utflykt till stränder med vita stenar, ljuset är starkt och havet blankt. Jag badar, fotar några raukar och äter multibullar på Fårö. Jag tänker inte på morgondagen, jag planerar inte, jag bara är.

Jag tar en klunk kaffe. Det är starkt. Jag skakar på huvudet och försöker få hjärnan och själen att åter ta plats i kroppen i soffan, i stan, i verkligheten. Semestern är slut, länge leve semestern!