Nu vet jag bättre

Innan jag fick barn tyckte jag inte att barn skulle äta frukost i vagnen på väg till förskolan. Det var väl bara att stiga upp lite tidigare och se till att ungen åt, var min hårda teori. Jo, tack nu vet jag bättre. Betydligt. När pojkvännen är på tjänsteresa och jag är ensam med barnen och tvååringen väljer att ta sovmorgon (varför händer det aldrig på helgen?). Ja, då blir det en macka i vagnen. För allas bästa. Och till alla föräldrar med ungar ätandes mackor i vagnen, vill jag bara säga: fasen vilket bra jobb ni gör!

Apple TV och American Pie

Jag vet att jag måste vara sist på den här bollen. Men herregud, så bra Apple TV är! Och i kombination med Netflix. (Skakar mitt huvud) Hur, alltså, HUR har jag klarat mig utan? 

Vi har precis gett oss på "Orange is the new black" och jag gillar, så klart. Hyllad som den är. Men jag kan inte sluta tänka på att Pipers fästman är väldigt lik den där killen som var med i American Pie-filmen. Är det möjligen han? 

Gotland grill

Vi har inte varit på öjn sedan i somras. Det är alldeles för länge. 

Men om inte du kan åka till Gotland, låt Gotland komma till dig. Jag är mycket nyfiken på den nya restaurangen som öppnat i grannhuset. 

Fina filten funnen

Jag är inte en slarvig person. Jag har oftast koll på grejerna. Kollar ofta en extra gång, inte på en maniskt sätt, men för att dubbelkolla att exempelvis mobilen är med. Särskilt nu, amningshjärnan är förädisk. Så för några veckor sedan hände det. Finaste filten var borta. Den fina grå, som faster virkat till tvååringen när han föddes, med garn från farmor som inte längre lever. En fin lagomt stor filt med stort affektionsvärde.

Borta. 

Jag kunde inte komma ihåg när jag sett den sist. Var det när de var här och fotade för reportaget i tidningen entre? 

Men vad vi letade. I lådor, i garderober, under sängar, i väskor , bakom hyllor och till och med under badkaret. En tvååring kan lägga saker precis var som helst. Men den fanns ingenstans. 

Jag skällde på pojkvännen. Men det kunde lika gärna vara jag eller amningshjärnan. Kanske hade den halkat ur vagnen under en promenad. Jag spanade efter den när jag var ute och gick men ingenting. Den var bara borta. 

Men så förra lördagen tog vi en tur över bron till 4h-gården. Vi drack kaffe tillsammans med förskolekompisens föräldrar och barnen sprang runt. Helt plötsligt håller tvååringen något i sin hand. Med strålande ögon och stolta steg kommer han springande.

"Titta mamma!" 

Fina filten. Återfunnen. Magiskt. 

Snacka om trisslottsläge.

Omslagspojkar

Kommer ni ihåg hemma-hos-plåtningen för några veckor sedan? Nå, här är resultatet. Två av familjens medlemmar lagandes mat på omslaget till JMs kundtidning Entre. Hepp!

Kökssoffan då och nu

Äntligen är kökssoffan helt klar. Då: inköpt för en hundring på loppis, grön med galondyna. Nu vitmålad (fyra varv), lammskinnsdyna och nya kuddar som matchar kökets karttema.

Barn och mat

Vi har bestämt att mat inte är något vi bråkar med vår tvååring om. Det är bra att han sitter kvar vid bordet tills alla har ätit klart. Men vill han inte äta behöver han inte. 

Vardagsmaten känns mest som utfordring, ska gå snabbt och håller inte direkt Guide Michelin-klass. Men vi försöker ändå äta varierat, hyfsat nyttigt, grönt, ekologiskt och så gott som möjligt. Men ibland är det svårt. Som när man gör sig till och gör en sås istället för en färdigsås till den frysta torsken och han vägrar äta. Samma unge som på förskolan tydligen "älskar fisk". 

Hemma vill han bara ha pasta eller risgrynsgröt. Eller ris. Eller blåbärssoppa när det är Vasalopp. Hävdar att det är någon High Carb Low Everything Else-diet. 

Men, som sagt, vi väljer att inte bråka om mat. Och jag kokar pasta.