I sommar ska det ätas basilika

I söndags fick jag en planteringsiver och lät mina gröna fingrar gå lös. Jag var så modig att jag vågade mig på att så basilika. Det är ju så gott till tomater och mozzarella och de enda fröerna jag hade hemma. Små svarta frön från jobbets reklampåsar trycktes ned i små krukor med fjolårets jord (en trädgårdsexpert hade säkert dömt ut den som otjänlig). Men ambitiös som jag är trädde jag fryspåsar över krukorna (det har jag sett att man gör på TV) och ställde dem i köksfönstret. Jag vattnade dem så klart också. Rejält.

I måndags syntes ingenting. I tisdags ingenting och jag började nästan misströsta.

Men så igår, onsdag, så hade det hänt något. Jag kunde se något litet grönt spira. Knappt synligt för blotta ögat men när jag tittade närmare, jodå, det växte minsann. Jag, kryddexperten!

Så här ser basilikan ut idag. Man kan än så länge inte se att det är basilika men snart så.

Nyfunna gröna fingrar

Jag tror det kan bli något. Det kan till och med bli tomater. Jag fick en tomatplanta av en vän för ett par veckor sedan och efter idogt vattnande och pysslande har den vuxit sig stor och stark. Stammen är rejäl och bladen mörkgröna. Jag skämmer bort den med lite ekologisk växtnäring nån gång i veckan och vatten varje dag. När det var sommar för några veckor sedan fick den komma ut på balkongen ett par timmar. Det gjorde den gott. Men så länge vi har oktober i juni med endast + 7 grader får plantan vara inomhus.

Och nu har den belönat min ompyssling med att ge små gula blommor. Kan det vara början till stora, söta, röda tomater? Tänk att få blanda eget odlade tomater med mozarella, basilika (som jag också driver upp med mina nyfunna gröna fingar) och olivolja.