Några tankar och bilder från bygget

Etaget - snart klart

Det är tur att jag har gjort det här förut. Alltså, köpt lägenhet på ritning. För jag vet att vissa saker blir man rejält besviken på och vissa saker blir faktiskt bättre än man tänkt sig. Så är det nu också.

När vi fick gå in i en likadan lägenhet i lördags blev jag överväldigad över att den var så liten. Mycket mindre än jag förväntat mig. Rummen var mindre, balkongen var mindre och allt var bara mindre och jag var besviken.

Jag var också rädd att lägenheten skulle kännas mörk eftersom den inte ligger lika högt upp som vi bor nu och fönstren är mindre. Men trots att det är mitt i mörkaste november så kändes den ljus. Tummen upp på det!

Golvet i köket och badrummen var snyggare i verkligheten och det kommer att bli bra. Vi kommer hitta smarta sätt att möblera på, kanske passa på att köpa lite nytt. Och som någon klokt påpekade brukar det kännas mindre när det inte är möblerat.

Hur som helst är det ett i-landsproblem och en angenäm utmaning. Mindre än ett halvår kvar.

Köket i visningslägenheten. Vårt kommer vara likadant.
Älskar golvet!

Pelaren och köksön. Spännande och besvärlig utifrån ett
möbleringsperspektiv.

Köket sett från vardagsrummet.

Mot vardagsrummet och pelaren, från köket-

Balkongen från sovrummet.

Etaget - på insidan

Idag ska vi för första gången få titta bygget. På insidan. 

Vi får inte gå in i vår lägenhet men vi får titta på en likadan. 

Behöver jag säga att vi är taggade? 

Barnen är uthysta, vi har laddat våra mobiler och tumstocken i högsta hugg.

Mindre än ett halvår kvar till inflytt.

Vårt nya golv

Jag går förbi bygget av vårt nya hus några gånger varje vecka. Våning efter våning växer huset upp. Det är ett halvår kvar till inflytt och härom dagen fick vi veta att vi snart får golv.

Jihuu, golv alltså!

Etaget

Se där, dit flyttar vi om ett drygt halvår. Tredje våningen. Härligt att se att vi i alla fall får lite sol på eftermiddagen. Det är alltid en chansning när man köper på ritning. Bygget går framåt.

Bygguppdatering

Det händer grejer på bygget. Väggar med tegel och fönster sätts på plats på de första våningarna. Men än är det långt kvar. Vi ser fram att flytta in om ungefär ett år. Lite försenat men, men den som väntar på något gott...

Dagens upptäckt

Insåg ikväll, när det börjat lossna lite på ett ställe, att vi har kvar skyddsplasten på hyllorna i kylskåpet. Vi har nästan bott här i 2,5 år. 

Helt ärligt, jag har aldrig sett den tidigare. 

Hur som helst, den borta. Vi har numer ett helt normalt kylskåp. 

Vårt nästa ställe

Vi ska ju som bekant flytta till större. Jag går förbi bygget nästan varje dag. Ett stenkast bort, mitt emot förskolan. Väldigt praktiskt och framför allt bekvämt. Det är långt ifrån klart, men roligt att följa. Om ett och ett halvt år räknar vi med att kunna hänga ut ljusslingan på balkongen.

Ny lägenhet på gång

Bilderna är lånade från Etaget.se 

Vi ska göra det igen. Flytta till ett nybygge. Det blir min fjärde nyproducerade lägenhet sen jag flyttade till Stockholm.

 Vi köper en lägenhet utifrån en ritning utan att veta hur det kommer se ut i verkligheten. Det är lite som ett lotteri. Osäkert, spännande och drömvinstchans. Men vi har gjort det förr och den här gången är det lätt att drömma sig bortom de där två långa byggåren. Mycket tack vare de här fina bilderna.

Jag såg att Trendenser gjort ett inlägg om 3D-bilderna och inredning och visst ser det ju helt fantastiskt ut. Nu vet jag ju av erfarenhet att allt inte blir precis som man tänkt sig. Särskilt inte när man stirrat på en ritning i två år. En del blir kanske lite sämre men rätt mycket brukar ändå bli bättre. Hur som helst, vi får några kvadratmeter till, ett gäng sovrum och två badrum!

Högt, svart och råcool.

Igår var vi på middag hos vänner i det här råcoola huset. Jag gillar att det är svart. Och högt. Utsikten högst uppmåste vara bedårande. Blev nästan sugen på nytt. 

Raffes paisley

Så, en bild på sovrumstapeten. Paisley, blått, lite galet och väldans flott.

Färgglada kuddar

Vi har snart bott här i sju veckor. Alla flyttkartonger är uppackade. Jag hittar fortfarande inte i röran i garderoben men i sovrummet står nya byråer, tapeten är uppsatt och gardinskenorna på plats i taket. Inga tavlor är upphängda utan står huller om buller på bokhyllan, kökssoffan behöver målas några varv, vi har beställt nytt köksbord och sovrumsgardinerna väntar på att sömmerskan (mamma) kommer ner. Men i soffan finns några nya färgglada kuddar.

Jag hittar inte heller sladden till kamerna därför en halvtaskig iPhonebild.

På min gata

Jag bekantar mig med vårt nya område. Hittar den snabbaste vägen till bussen och den finaste promenadsträckan efter vattnet. Det tar drygt en halvtimme att gå till jobbet och knappt 10 minuter till Ica Maxi. Där finns också systembolag, apotek och bowlinghall. I huset bredvid vårt ligger en naprapat, en kemtvätt och en nagelsalong. Snart öppnar ett gym i vårt hus. Det känns lite new yorkskt och jag älskar det.

Baksidan

Jag letar i skåp och i lådor. River runt bland högar av kläder i garderoben. Öppnar och stänger ouppackade kartonger. Hittar ingenting.

Att flytta har sin baksida.

Stadsutsikt

Ok, alla kan ju inte ha sjöutsikt. För trots att vi bor nära vattnet ser vi bara sjön från ena balkongen. Om man lutar sig ut. En så kallad sjöglimt på mäklarspråk.

Vi har, så att säga, stadsutsikt.

Espressosmå kaffekoppar

När vi köpte den 80e kartongen slutade jag räkna. Hur kan två personer ha så mycket grejer? Numer är vi i och för sig faktiskt tre och nån kartong är det bara leksaker i. Sen bor ju min bror hos oss i väntan på att hans lägenhet ska bli klar.

Det kanske ändå inte är så konstigt att jag har skärsår i händerna, blåmärken på armarna, träningsvärk i benen och en värkande rygg. Medan vi har flyttat från en ö till en annan, packat upp tallrikar, glas och en 18-dels kaffeservis med espressosmå kaffekoppar som inte går att diska i diskmaskin och skruvat ihop en Ikea-soffa har världen fått ytterligare en Nobelpristagare i litteratur. Mo Yan. Som vanligt ingen jag läst. Och ingen annan heller, verkar det som. Men en dag ger jag denne kines en chans, måste bara packa upp alla mina flyttkartonger först.

Sista natten

Sista natten på Lilla ön. Vårt hem ligger i flyttkartonger. Fem och ett halvt år. En våg av nostalgi.

Men bara för ett ögonblick. För nu ser jag fram emot att ta bort plasten från hyllorna i kylskåpet, premiärbada i badkaret, större yta och fler rum, två balkonger, kunna åka tunnelbana till stan och utsikten mot Pampas Marina och Solna.

Vi och flyttkaoset

Flyttkartongskaos. På höjden och på bredden brer de ut sig. Till slut finns det liksom ingenstans att ställa kartongerna. Och vi har inte börjat packat ner från köksskåpen, garderoberna med alla våra kläder, lakan och handdukar. För att inte nämna alla blommor, tavlor och pryttlar i städskåpet. Man kan verkligen få ångest för mindre.

Sovrumstapet

Det finns ju nästintill oändligt många fina tapeter. Att välja en var svårt. Att välja en som vi både gillade var nära omöjligt. Men efter oräknbara besök till tapetaffären, timmar av tapetkatalogsbläddrande och en hel del förhandling lyckades vi till slut. Och det blev (lite otippat) en paisleymönstrad från Ralph Lauren. Alltså, inte otippat att det blev en RL-tapet. Jag älskar Ralphs tapeter. Men paisley. Det är lite galet, lite psykadeliskt  och lite oväntat. Men det kommer bli snyggt.

Kökssoffa

Jo, jag hittade en soffa. Innan vi åkte på road-tripen var vi på utflykt till Taxinge slott och stannade till på en loppis. Och där stod den. Vår nya kökssoffa.

Tänk dig den vitmålad med en dyna i färgglatt tyg.

Att vara hemma

Att vara hemma känns, ja lite, konstigt. Skönt, visst, men jag känner mig lite som en gäst. Visserligen flyttar vi inte förrän i oktober men efter drygt två månader på ön och med det mesta av våra grejer nedpackade i förrådet känns det inte riktigt som hemma. Dessutom har det regnat oavbrutet sen vi kom hit. Oavbrutet. Som om himlen på något sätt vill markera att det är september, sommaren är slut och vi borde skaffa flyttlådor.