Om att köra långt

Det är en utmaning att åka långt i bil. Och en ännu större utmaning med två små barn särskilt när det är 30 grader varmt. Det gäller att ha tid, tålamod och små ess i rockärmen. Och att pausa ofta. Idag har vi avverkat sträckan Sundsvall-Piteå. Ingen maratorkörning men på två dagar har vi kört nästan 100 mil. Bilarfilmen har setts fyra gånger och Råttatouille tre, skivorna med barnvisor har gått otaliga varv, askarna med smörgåsrån är tömda, det ligger tomma Festispaket och vattenflaskor
 överallt och min nyckelring i skinn är söndertuggad. Vi har sett ett alggrönt Östersjön från Gotlandsbåten, ätit hamburgare i ett stekhett (33 grader) Uppsala, oh:at över utsikten från Höga kustenbron, ätit nybakt tunnbröd och lyssnat till Job från Mammas nya kille berätta om husen på Gammlia i Umeå. I det stora hela har resan hittills gått riktigt bra. Men än kan vi inte ropa hej. Vi har nära 50 mil kvar till fjällstugan och hjortronen. Det är bara att än en gång konstatera att Sverige är väldigt långt.