-Ska du natta mig? brukar du fråga och varannan kväll blir mitt svar ja. Jag lägger mig bredvid dig. -Är det natt nu? frågar du och vill släcka lampan själv. Du andas lugnt. Du sover snart djupt men rör lite på dig när sängen knarrar.
Jag ser mig själv i dig. Omtänksamheten, otåligheten och den där glimten i ögat som jag så väl känner igen.
Jag vill krama dig och aldrig släppa. Det är så skört. Livet. Det är så mycket som kan hända. Just nu kämpar en liten som vi känner mot en elak cancer. Det är lätt att tänka sig vad familjen går igenom men svårt att föreställa sig hur det känns.
Jag lägger mig nära dig. Känner din lilla varma och avslappnade kropp. Lägger min arm runt dig. Jag snusar dig i nacken och tänker på hur tacksam jag är för att du finns.
1 kommentar:
Du skriver fantastiskt vackert
Skicka en kommentar