onsdag 22 januari 2014
Den stunden
Jag älskar mina barn. Alltså, jag älskar dem båda jättejättemycket. De är båda fantastiska små personer som jag ser fram emot att få hänga med hela livet. Men stunden då pojkvännen och tvååringen gått till iväg till jobb och förskola och bebisen somnar är.....himmelsk. Då är det bara jag. Då häller jag upp en kopp kaffe, sätter mig i soffan, sänker axlarna, andas in och ut några gånger. Och njuter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag minns precis det du beskriver! Dessa korta stunder av total harmoni och kaffet är godare än någonsin :). Men, plötsligt hittar du dig själv sittandes i soffan, med ditt kaffe och undrar var dina tonåringar håller hus. Vart tog alla åren vägen??!? Så, pussa på dina små så mycket du bara kan. Det blir ack så ont om pussar på dina älsklingar senare i livet... / Lilla M
Ja, tack för att du påminner mig, Lilla M! Det är så sant. Jag ska verkligen njuta av tiden och pussa på dem när de är hemma och vakna också.
Skicka en kommentar