Jag räknar steg. Upp ur sängen fram till toan, 10 steg. Från skrivbordet till kaffemaskinen, 32 steg. Minst 7000 steg per dag är må bra-gränsen enligt Steg.se och Korpen. Jag går mellan 12000-18000 steg och anstränger mig för att det ska bli så många som möjligt. Hittills har jag gått 225 441 steg. Det är över 12 mil. Jag tar trapporna istället för hissen (det är 130 steg), jag cyklar till jobbet, jag tar en promenad på lunchen och går gärna ut med soporna (i vanliga fall är det mest pojkvännen som gör det). En vän berättade att hennes pappa trodde att varje person fick ett antal steg i livet. Alla får olika många steg och när stegen är slut ja, då dör man. Men man vet inte hur många steg man har.
Och här går jag omkring och slösar mina steg. Är det så klokt?
För varje steg jag tar är det ett steg närmare döden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Eftersom steg känns livsviktigt för fler skäl än att må bra så har jag svårt att förstå hur man kan slösa med steg.
Och om man bara har ett angivet antal, vad skall man spara stegen till?
Det är som personer som lever på existensminimum trotts att de har miljoner på banken bara för att spara. Och för att kunna se så många siffror som möjligt på kontoutraget.
Vars är livsglädjen i det?
Nä, gå på du kära syster! Så mycket och så ofta som du kan!
Skicka en kommentar