Så kom de. De kalla fötterna. De slog till igår tillsammans med en täppt näsa och lite kli i halsen. Jag vill ha en hund så mycket att jag helt glömt bort att jag är allergisk. Eller snarare förträngt.
Men så var vi på Lidingö och hälsade på och vips reagerade min kropp med att bli allergisk. Det kan vara för att det var megamycket pollen i luften eller att jag är trött för att jag jobbat mycket eller kan det faktiskt vara för att jag är allergisk mot söta hunden Selma? Och vi som om mindre än sju veckor får hem vår lille Lord Nelson. Vi som har tagit extra lång valpsemster i sommar och som planerat var han ska sova (i köket) och som ställt oss i dagiskö.
Vi två, pojkvännen och jag som älskar hundar. Men en av oss är allergisk. Hur ska det gå? Förra veckan var jag så kaxig så och sa att allt kommer att gå bra. Mot Nelson kommer jag inte vara allergisk. Som om jag bara kan bestämma det. För visst är det orättvist att just jag som verkligen vill ha en hund ska vara allergisk. Men är det inte egoistiskt av mig att ändå skaffa en?
Det finns en chans att det går bra och att jag inte reagerar mot Nelson alls på hans 10-15 år som vi får ha honom. Men risken att vi faktiskt behöver lämna bort honom är så mycket större. Så om jag har ångest nu innan vi lärt känna vår lilla valp är det inget mot vad jag kommer att ha ifall jag måste säga hej då och låta honom bo hos några andra främmande människor. Pojkvännen manar till lugn, stryker mig på kinden och säger att allt ordnar sig. Jag vet inte. Jag hoppas det. Men plötsligt är jag inte alls kaxig utan rädd. Allergisk och rädd. Det ena försöker jag lindra med en antihistamin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Ja, vad ska man säga? Livet suger. De raser som allergiker brukar tåla bättre är ju pudel, bichon frisé och lagotto eller andra krullhåriga. Minigris brukar ju också vara ett alternativ. Jag förstår att du är rädd och jag kan egentligen inte säga nånting för att lugna. Det är ju din kropp och den vill inte samverka med din hjärna och ditt hjärta just nu : (
Hej Sussi, Fia i Luleå här. Tycker så synd om dig och vill därför berätta vad jag gör. Jag håller på med något som kallas hyposensibilisering (googla och läs mer) mot björk- och gräspollen, det fungerar mot hundallergi också. Behandlingen tar 3-4 år men det borde gå att skaffa hund under tiden, jag utsätts ju för gräs och björk under behandlingens gång.
Maila om du vill veta mer./Fia
Hyposensibilisering är nog inte så dumt. Moster Kerstin har ju genomgått det och hur många djur har inte hon helt utan besvär?
Jag kan bara trösta med att jag känner 2 allergiker som har hund och klarar det bra. Extra städning och vissa hundfria zoner i hemmet (typ stoppade möbler, soffa och sovrum)
Klapp på kinden från Kiruna också!
Tack för snälla och uppmuntrande ord och klappar på kinden. Det ska nog ordna sig med städning, hundfria rum och antihistamin. Jag har faktiskt gjort den där hyposensibiliseringen mot gräs och björk. Dock ej mot hund. Där säger min läkare stopp. Man får inte vaccinera sig om man tänker skaffa hund. Men det ordnar sig nog! Nelson kommer ju säkert att vara en extremt allergifri hund.
Skicka en kommentar