Jag är genomsvettig och torkar mig i pannan. Deon får verkligen jobba. Det rinner efter ryggen. Jag slänger av mig jackan. Biter ihop för att inte skrika rakt ut. Andas, räknar till tio. Att försöka komma i tid med en jag-kan-själv-två-åring är som att springa ett maraton med simfötter.
torsdag 5 december 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar