Jag tror jag ser ljus. Det kan vara så att jag är på bättringsvägen. Peppar, peppar, ta i trä. Vill inte ropa hej. För efter drygt två veckors nästintill sängliggande är jag långt ifrån att vara på benen. MEN jag mår bättre. Ljuset är svagt men det finns där.
Man får vara glad för det lilla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar