Det dialektala dilemmat

Det är härligt med dialekter. Ibland förstår jag inte alls den diftongpratande pojkvännen men för det mesta kan vi kommunicera rätt bra och gotlänskan är ju så charmig. Men hur vi pratar och använder vissa ord skiljer sig enormt beroende på var i landet vi är ifrån. Och det kan bli fel. Riktigt fel. Jag blir extra påmind om detta nu när jag är i Piteå. Här heter vissa saker något annat. Man säger remidjen om bestick och nalta om något och så vidare.

Lilleman kämpar på med nappen. Det vill sig inte riktigt. Han suger på bra men den bara ploppar ut och han blir frustrerad. I Norrbotten säger alla tutten om nappen. Det gjorde jag också tills någon upplyste mig om att i Stockholm är tutten något helt annat. Som sagt det kan bli fel. Riktigt fel.