Att vara speciell är inte alltid så kul

Jag har ett ovanligt efternamn. Rejält ovanligt och en aning komiskt. Det sägs att det är ett gammalt soldatnamn. Men ingen soldat får väl namnet för att han är snäll? Nej, nog borde det vara för att han var så snabb.

Ibland är det roligt att ha ett annorlunda namn. Folk kommer ofta ihåg ialla fall efternamnet. Det har hänt att när jag handlar och lämnar fram körkortet har butiksförsäljaren sagt "Vilket vackert efternamn". Det är roligt! Ibland är det mindre roligt att ha ett efternamn vars motsats är dum. Många har liksom ett stort behov av att göra sig lite rolig över någon annan. Det har vid ett otal tillfällen hänt att när jag presenterat mig har personen svarat med exempelvis Bertil Dum. Ha ha ha! Den har jag aldrig hört förr. Men det värsta är egentligen inte det utan att personen ibland blir stött över att jag inte skrattar.

Jag har en kompis som också har en rätt ovanligt namn. Vi förstår varandra och folk har ännu roligare åt när vi kommer i par. Man ser det riktigt på dem. Skojar de med mig? står det skrivet i pannan. Snäll och Syk, det är inte möjligt! En kollega i fjärrvärmebranschen heter Snygg och hon kan inte heller haft det lätt.

Men tänk vilket gäng vi skulle vara: Snygg, Snäll och Syk.

Lite som tre små grisar, de tre tenorerna eller Knatte, Fnatte och Tjatte. Vi skulle kunna turnera land och rike runt och tjäna de riktigt stora pengarna. Kanske...