Jag sitter vid köksbordet, kollar min mejl och äter keso direkt ur burken. Och precis då inser jag, med fasa, att jag nog aldrig blir olympisk mästare i något.
Egentligen borde jag skippa ordet nog. Men jag kan liksom inte förmå mig att radera det. Som om det ändå finns ett litet, litet hopp någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar