Vaknar av högljutt bebisgnäll som strax övergår i skrik. Klockan är halv tre och vi kör varannantimmes matning. Jag varierar med blöjbyte, vaggning, blöjbyte igen, mer vaggning, några varv runt lägenheten, på med BabyBjörnen för att ryggen värker. Orkar inte hålla ögonen öppna och går in i en stol. Nu är det inte bara ryggen som värker. Mer bebisgnäll. Matar igen, vaggar och byter blöja. Trötthet. Irritation. Frustration.Landar till slut helt utmattad i sängen med gnällspiken i famnen. Tittar ner och då, mitt i natten, mitt i tröttheten och all desperation, ler han. Min lille hjälte ler. Och hjärtat och ögonen fullkomligt svämmar över och allt, ALLT är värt det.
Åh så fin!! Och vet du: det blir bara BÄTTRE och BÄTTRE. Och BÄTTRE : ) /Hillevi
SvaraRaderaOch bättre :)
SvaraRaderaMen kan han redan sitta? ;-) Värsta killen! Samuel hälsar att bebisar blir mer lätthanterliga med tiden. Iaf vad gäller sömnen. Han kommenterar inte det här med att slänga grejer i toaletten, ha ner blomkrukor, dra storasyster i håret, kasta mat omkring sig, etc. etc.
SvaraRaderaHillevi och Malin; det låter ju fantastiskt!
SvaraRaderaÅsa; japp och snart börjar han på universitetet. Han skippar nog de där mindre lätthanterliga perioderna, hoppas jag.